Klara Force: ’’En helt vanlig jävla bh, tack’’

Mina fingrar följer det glansiga axelbandet nedåt. Möter en skär rosett på vägen mot en fyllig spetsklädd kupa. Jag sluter min hand om den rosa kupan. Mmmm, en handfull och mer därtill.

  • Publicerad 14:32, 31 jan 2015

Det här är en krönika på Mitti. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Runtomkring mig svällande behag i varierande tyg i olika färger.  

Förutom att vara yppiga har alla dessa bröst två saker gemensamt: de är syntetiska och de saknar resten av en kropp. 

Jag är i Liljeholmens köpcentrum på jakt efter en behå. En enkel sak som inte kostar alltför mycket, gärna svart eller vit. En som ger stöd, utan krusiduller och trams som knölar sig under tröjan. Helst varken stereotypt porrfilmssexig eller rosa, rosettprydd och småflickssöt. Och framförallt, den får under inga som helst omständigheter redan vara uppstoppad. I mitt naiva sinne tänker jag: En helt vanlig jävla behå. 

Muskler, bröstkörtlar, fettvävnad och bindväv är huvudingredienserna i ett bröst. Framförallt hur mycket fett brösten består av avgör storleken. Det behövs inte särskilt mycket fett för att behovet av stöd ska uppkomma. Vardagliga sysslor som tex att springa till bussen eller gå i trappor kan göra ont utan support, även för oss med lite mindre fettansamlingar på kroppens framsida. 

Bröst kan vara bra till många olika saker. En del bröst kan tex göra näringsrik mjölk till hungriga bebisar, vissa är sköna att luta sig emot när man behöver tröst och de kan vara jättesexiga. 

På H&M’s underklädesavdelning verkar den viktigaste aspekten helt klart vara sexigheten. Sexigt enligt tesen ”more is more” alltså. Förutom några få sport- och amningsbehåar är varenda modell utom en mer eller mindre vadderad. Den enda ofyllda behån är en mjuk topp helt utan stöd som på sin höjd kanske ger lite värme. Här finns ingenting ens värt att prova.

Jag går vidare till Lindex där det faktiskt finns ett par varianter utan insydda lösbröst. Jag letar febrilt efter min storlek men den finns inte. De få ostoppade modellerna tillverkas faktiskt inte ens för oss med mindre omkrets än 75. Det verkar som att hela klädindustrin tror att alla smalisar vill dryga ut hyllan med vadd.

På Twilfit föreslår expediten en så kallad ”t-shirt bra” när jag frågar efter en ofylld sort. Det visar sig vara en behå som förstås visst är vadderad, om än i lite mindre utsträckning.

Jag börjar inse att den helt vanliga jävla behån jag visualiserat är väldigt sällsynt. Kanske till och med en myt, typ Loch Ness-monstret. 

Vill du slippa vadden och låta dina bröst ha sin naturliga storlek verkar behåar i 500-kronors klassen vara den enda lösningen. 

Det är dyrt att vara sig själv.