Även om Stockholm under 2020 inte var nedstängt på samma sätt som övriga Europa, blev det ett ovanligt isolerat år för stadens singlar. En av dem är Elin Börjesson.
– Jag saknar äventyret! Allting är så förutsägbart nu, även dejterna.
Hon har upplevt andra vågen som tyngre än vårens, och känner sig mer isolerad nu än i början av corona.
Jobb och tv-serier
Förra våren beskriver Elin som att det trots allt fanns någonting spännande med de nya förutsättningarna. Det var till exempel kul och nytt att testa att dejta via video. Men nu, nästan ett år senare, känner hon snarare att livet är satt på paus.
– Jag har bokstavligen sett hela Netflix!
Hon berättar om en kille som hon dejtade under sommaren. Han bor på landet och hans liv var i princip oförändrat av corona.
– Han åkte bil till sitt jobb och vardagen rullade på. Samtidigt var mitt liv upp och ner, jag jobbade plötsligt vid mitt köksbord och allt jag brukade göra på fritiden var inställt. Livet bestod av jobb och tv-serier, jag hade ingenting att berätta. Jag blev en version av mig själv som jag inte trivdes med.
Trött på Tinder
Elin dejtar som många andra på Tinder, och berättar att det finns ett visst sätt att bete sig där som alla mer eller mindre anammar. Det är ytligt. Hon menar att folk börjar samla på matchningar, och den som vågar sig på att skriva till en matchning löper stor risk att aldrig få något svar.
– Jag tycker inte heller om hur ytlig jag själv blir. Helt plötsligt är killens längd någonting absolut avgörande för om jag ska vilja dejta honom, säger hon.
Tröttheten fick henne att testa ett nytt grepp. En kontaktannons i Mitt i.
– Jag har börjat läsa tidningen mer noggrant när jag jobbar hemma, och har fastnat för kontaktannonserna. Jag brukar fota dem och skicka till mina kompisar, det har blivit en tradition. Nu kände jag att det var min tur!
En vän tyckte att hon var galen och menade att hon skulle attrahera ”fel sorts killar”
– Jag tänker snarare att det kan leda till att jag träffar en roligare sorts kille!
Gillar sitt eget sällskap
Men att tillbringa mer tid på egen hand har inte bara varit av ondo. Hon har enligt egen utsago gjort ”alla coronagrejer”, som att skaffa fler hobbies, inreda lägenheten och baka surdegsbröd, men också hittat lugnet.
– Det har aldrig tidigare gått mer en två månader utan att jag dejtat någon. Flera av mina vänner har kallat mig killtokig. Det är ändå någonting positivt som kommit ur allt det här, jag har insett att jag inte behöver dejta för att ha kul, att jag trivs i mitt eget sällskap.