Det var under enduroträning som han körde in i en trädstam och därmed förändrades hela livet.

Efter ett ganska deppigt år (”Nattsvart”, säger Jonathan) började han tänka framåt, se möjligheter – och börja träna igen.

– Sofias Änglar kom och byggde ett gym åt mig, berättar han.

Med träning började han må bättre. Och när han mådde bättre ville han träna mer.

Två timmar per dag

Nu tränar han två timmar varje dag, har gymmet i lägenheten i Fanna och kan ofta ses i sin rullstol på cykelvägar ut mot Bredsand.

Han har ingen känsla från bröstkorgen och neråt. Alla funktioner nedanför är utslagna.

Trots det ser han vältränad ut i sin rullstol.

– Jag tycker om att träna och att tävla, är noga med vad jag äter och hur jag lever, säger han.

Han körde Stockholm marathon även 2019. Då var han inte särskilt vältränad och tiden då var över fem timmar.

Nu tog han sig runt på under fyra timmar.

– Jag ville verkligen, verkligen klara den gränsen, men direkt när jag kom i mål hade jag ont och svårt att andas – jag visste faktiskt inte att jag hade så hög smärttröskel, men sista åtta kilometrarna, efter Västerbron, då bara körde jag allt jag hade, berättar han.

Nästa mål är Göteborgsvarvet. Sedan flera maror.

– Men egentligen behöver jag en tävlingsrullstol, säger han.

Har du inte det?

– Nej, jag körde maran i Landstingets stol.

En ny stol att tävla i kostar 80 000 kronor, specialbyggs just för honom, men finns inte i Sverige.

– Jag har några sponsorer, men det tar en vecka att prova ut den och just nu är det så mycket plugg att jag har svårt att hinna det.

När Jonathan Thorsell råkade ut för olyckan gick han byggprogrammet på gymnasiet. Men byggande är knappast något för den som lever i rullstol.

– Nu läser jag nationalekonomi på Uppsala Universitet, berättar han.

Han vill också vara med och hjälpa andra som hamnar i samma situation som han.

– I helgen ska jag träffa några som nyligen råkat ut för ryggmärgsbrott, berättar Jonathan Thorsell.

Fast han vill inte kalla sig föredöme.

– Svårt det där, om jag kan inspirera andra är det jättebra och det är fint att höra om någon tycker att jag är ett föredöme, men jag ser inte så på mig själv.