– Vi fick gå in i barackerna, och där fanns rum fulla med skor, benproteser eller väskor som de hade beslagtagit från fångarna. I ett rum fanns det två ton hår som de hade klippt av från fångar. Och vissa väggar i korridorerna var fulla med foton på fångar, för det var så de registrerades innan de började skriva på deras armar, berättar Melinda Jakobsson, 15, som i höstas var en av fem niondeklassare från Innovitaskolan Rudan som fick åka på en utbildningsresa till förintelsens minnesplatser i Polen.
Melinda Jakobsson har byggt en modell av barackerna i Auschwitz. "Där fick vi gå in i rumma fulla med skor, benproteser eller väskor som de hade beslagtagit från fångarna. I ett rum fanns det två ton hår som de klippt av från fångar."
Johanna Wallén
Fick besöka ett ghetto
Upplevelserna blev en utställning som finns att se på Haninge kulturhus fram till den 12 februari.
– Vi fick besöka ett ghetto, Auschwitz I och II. Vi fick också följa en ung tjejs resa genom andra världskriget vilket gav en fördjupning av hur människor hade det, fortsätter Melinda Jakobsson.
Med på resan, som årligen arrangeras av SKMA, Svenska kommittén mot antisemitism, deltog elever från åtta utvalda skolor.
Judehatet spreds genom propaganda i Nazityskland under 1930- och 1940-talen.
Johanna Wallén
Ibland var det svårt för Melinda och de andra deltagarna att ta in det hemska, bland annat på förintelselägret Auschwitz II-Birkenau där runt en miljon människor mördades, enligt Forum för levande historia.
– När man hör de extremt höga dödstalen kan man inte förstå att det var så många eller att något så hemskt hade skett. Så var det särskilt vid Auschwitz II för där var alla baracker nerrivna och det såg bara ut som ett stort öppet fält med ruiner.
Svårt att greppa
Hon går fram till ett bord med en modell av två baracker från Auschwitz I. Hon har själv byggt den liksom en modell av entrén in till Auschwitz med parollen ”Arbeit macht frei”.
Det var en speciell känsla att vara där, minns Moa Lind, 16 som också var med på resan.
– När man var i de där rummen, och när man såg det där håret och saker som hade blivit beslagtagna så mådde man illa. Det var en tung känsla och något jag aldrig kommer att glömma. Man måste fortsätta att göra de här resorna, det är viktigt så att fler ungdomar ska förstå hur illa förintelsen var.
Moa Lind berättar att de gjorde utställningen för att det är viktigt att fortsätta att sprida information om hur det började och hur långt det togs.
Johanna Wallén
Skapade utställning
Därför bestämde sig de fem eleverna redan på resan att det de fick uppleva och lära sig skulle förmedlas vidare. De fyllde på med känslor, historia och fakta i en loggbok de hade med sig, och tog så många bilder de kunde under resan. Sammantaget resulterade det i utställningen som tar avstamp i judehatet och slutar i förintelsen.
– Vi vill sprida information hur det började och hur långt det togs. Det finns fortfarande rasism mot folkgrupper i dag och då är det bra att informera så att något sånt här inte händer igen, säger Moa Lind.
Nora Lindgren, Filippa Persson, Melinda Jakobsson och Moa Lind var tillsammans med skolkamraten Felicia Hed på en resa till förintelsens minnesplatser i Polen i höstas. Nu har det blivit en utställning som visas i kulturhuset.
Johanna Wallén