Den som åker förbi Brevik på Lidingö sjövägen kan se nationalromantiska Högberga gård trona uppe på sin dramatiska klippa. På andra sidan ligger Höguddsvägen och här – mitt emot Högberga gård sträcker sig en radhuslänga från 60,70-talet.
Båda ligger de inom samma lila område i det förslag till kulturmiljöprogram som Lidingö stad har utarbetat. Lila innebär att det är en område med mycket stort värde där kulturmiljön är välbevarad. Det innebär i sin tur att den som bor i en fastighet i området – vare sig det är en sekelskiftesvilla eller ett radhus från 1970-talet – inte får förstöra eller förvanska miljön.
Villaägarna på Lidingö är kritiska mot detta.
– Visst kan man kan pinpointa några hus. Men de blandas mycket, säger Christer Åkerhielm, ordförande för Högberga-Breviks villaägarförening.
Risk för godtyckliga bedömningar
Tillsammans med alla villaägareföreningar på ön, närmare 20 stycken, kräver Högberga-Breviks villaägareförening förändringar i förslaget.
Villaägarföreningarna konstaterar att ungefär en fjärdedel av fastigheterna på ön har kulturmiljöklassats på olika nivåer.
– Det är många, säger Christer Åkerhielm.
Föreningarna tycker att det är en inskränkning i äganderätten. De befarar bland annat högre kostnader för bygglov och godtyckliga bedömningar från politiker och tjänstemän.
– När man köper ett hus måste man som villaägare få veta vad man ger sig in i. Kommunen har inte definierat vad man får göra och inte göra och då blir det väldigt subjektivt från den som bedömer, säger Christer Åkerhielm.
Vill slå vakt om sommarnöjen från 1800-talet
Villaägarna ser fram mot en konstruktiv dialog med staden. Det gör även Fredrik Vinstrock (M), ordförande för miljö-och samhällsbyggnadsnämnden.
– Vi har haft en dialog och har det fortfarande. Jag hoppas att vi ska kunna hitta gemensam mark, säger han.
För honom är det viktigt att Lidingö behåller sin speciella karaktär. Med det menar har att den gamla gårdsbebyggelsen från 16,17 och 1800-talen bevaras. Att de tjusiga sommarnöjena med konstfull snickarglädje från sent 1800-tal vårdas och att man slår vakt om miljöerna i de tidiga som villastäderna som växte upp på ön under tidigt 1900-tal.
– Det är det som gör Lidingö unikt och speciellt. Efter 1930-talet har Lidingö ungefär samma utveckling som i resten av landet.
Men det är ju många fastigheter som påverkas. Innebär det här att man inte får bygga om eller bygga ut alls?
- Det är inget motsatsförhållande Man kan utveckla och modernisera även om man vill behålla en viss karaktär.
Fredrik Vinstock betonar att förslaget till kulturmiljöprogram är utarbetat av tjänstemän på stadens miljö- och samhällsbyggnadskontor.
– Professionen har gjort sitt jobb. Om jag ska gissa tror jag att ändringarna går i den riktning att alla de områden som finns med i programmet nu inte kommer att omfattas. Kanske inte områden från 50- och 60-talen som är med nu.
– Oppositionen har en förkärlek för betong, säger Fredrik Vinstock (M), ordförande för miljö och samhällsbyggnadsnämnden.
Han menar att det är politikens roll att styra över arkitekturen i en kommun. På Lidingö anser han att de gamla villastäderna är viktiga att bevara. Nytt som byggs ska gärna gå i samma stil, något som politiker bör ta ansvar för.
– Majoriteten har slagit fast att det som är unikt på Lidingö är den bebyggelse som gjordes fram till den tidiga villastadsbebyggelsen, säger han.
Byggs för mycket som avviker – Vinstock nämner "glaslådor"– riskerar man att förstöra Lidingö.
– Då tunnar man ut det som är så speciellt, säger han.
Partik Sandström, (MP), gruppledare är av en annan uppfattning. Han menar att majoritetens politik konserverar Lidingö i 1913 års stadsplan.
– Politiken ska skapa bra förutsättningar men inte styra konst och arkitektur. Det tycker inte jag är poltikens roll, det tillhör civilsamhället, säger han.
När ett nytt kulturmiljöprogram tas fram menar Sandström att villaägare på ön drabbas för att politikerna i majoriteten har en viss smak.
– Det är väldigt mycket smakpolis och det går ut över enskilda på ett godtyckligt sätt. Sådant här ska inte bygga på tyckande, utan vara grundat på expertis enligt plan- och bygglagen.
Har du en förkärlek för betong?
– Nej verkligen inte! Vi har förkärlek för trä som är klimatsmart. Vi vill ha en trivsam, trygg och hållbar stadsmiljö. Då behövs fler bostäder för att man ska kunna leva, arbeta och bo på Lidingö.