Jubilar. Den 26 januari fyller Ingrid 100 år. Resan hem som nyfödd gick i en hästdroska som värmdes upp av varma mjölkkannor. Hon växte upp på ett lantbruk och älskade att delta i det dagliga arbetet. Foto: Sacharias Källdén

Varvar ned bland tanter och nunnor i Bagis

Att andas med magen, positivt tänkande och goda relationer. Där har ni 100-åriga Ingrid Leijonhielms tips för ett långt liv.

  • Publicerad 23:27, 25 jan 2022

Det är det bästa men också jobbigaste jag upplevt.

"Hon är piggast av oss alla" får Mitt i veta när tipset om jubilaren kommer. Och nog är det en pigg 100-åring som tar emot i entrén på pensionärsboendet Stiftelsen Oscar I:s minne på Fogdevägen i Bagarmossen, även om hon själv vill tona ned den saken. Vältalig, social och med kunskap för att sköta både dator och mobiltelefon.

Nyfödd i uppvärmd vagn

Annan var tekniken när hon föddes i Karlskrona den 26 januari 1922. Hästdroskan hem till Sjuhalla gård värmdes av mjölkkannor med varmt vatten.

– Så att det skulle vara varmt för mamman och den lilla. Är det inte fantastiskt?, säger Ingrid Leijonhielm.

Till gården hörde djur och åkrar. Minnena från barndomen är varma.

– Eftersom vi hade lantarbetare behövde vi barn inte jobba, men jag tyckte det var kul att delta i lantbruket. När vi barn var ungefär 8-12 år måste vi rensa ogräs i trädgårdslanden tre timmar varje dag. Sedan fick vi saft och bullar.

Någon el fanns först inte och det gällde att spara på fotogenet som gav lyse på kvällarna. Några moderniteter fanns dock; Blekinges andra centralvärmeledning, och telefon vars växel sköttes av en kvinna i byn som ibland faktiskt kunde meddela ringande att hon sett folk gå hemifrån.

Mjölkar. Ingrid mjölkar kor cirka 10 år gammal. "Ibland när mjölkerskan var sjuk hjälpte jag till med det." Foto: Privat

Barndom. Svårt sjuke brodern Bengt i skrindan med brodern Christer vid sidan. Till höger om Ingrid i bild hennes kusin Barbro som brukade bo på gården sommartid. "Vi kallade varandra sommarsystrar." Foto: Privat

Firas. På en vägg hemma hos Ingrid hänger ett foto med släkten samlad framför huset där Ingrid växte upp. Ingrid som firades redan i somras sitter på stolen i mitten. Foto: Privat

Gav ut ransoneringsvaror

Det har hänt mycket under 100 år - på gott och ont. När Nazi-Tyskland invaderade Danmark kom flyktingar till byn i Blekinge. Vid den här tiden var Ingrid bokhållare på en gård i Västergötland där hon bland annat fick lämna ut ransoneringsvaror till folk från trakten.

Hon utbildade sig till lantmästare för att ta över familjens jordbruk men sadlade om då hon bland annat insåg att det skulle bli för svårt ekonomiskt, fysiskt och psykiskt. I stället gick Ingrid socialhögskolan och blev socionom, bland annat med kuratortjänst på sjukhus i Vadstena.

"Bästa och jobbigaste jag upplevt"

Under en tjänstledighet jobbade hon på flyktingläger i Österrike. Här fanns flyktingar efter Ungernkrisen 1956 samt sudettyskar, men också personer kvar efter andra världskriget.

– Det är det bästa men också jobbigaste jag upplevt. Jag lärde verkligen att uppskatta saker som många tar som fullständigt självklara - kläder på kroppen, något att äta och någonstans att bo.

När Ingrid på äldre dagar sökte efter äldreboende i Blekinge fick hon veta att hon var för pigg. I den vevan kom tipset om hemmet i Bagarmossen. Stiftelsen Oscar I:s minne som boendet heter drivs av nunnor och här bor bara äldre damer. Här har hon fått nya vänner, bland annat en dam vars man visade sig ha varit lekkamrat till hennes bror.

Älskad. "Du har nog det mest sociala livet av många jag känner, trots att du inte har barn" säger syskonbarnbarnet Emma Lindgren som ibland får sms där hon ombeds berätta i några meningar om hur livet lever. Foto: Sacharias Källdén

Ditt recept för att bli gammal?

– Jag magandas och det hjälper syresättningen av kroppen. Sedan är jag född med positivt tänkande och det tror jag gjort sitt, liksom goda relationer med vänner och släkt. Dessutom har jag haft turen att slippa svår sjukdom.

Hur ska du fira födelsedagen?
– Jag kommer att bjuda alla tanter på fuskskumpa till middagen. Kanske kommer mitt tyska fadderbarn som numera är i pensionsåldern på besök. Men så mycket mer orkar jag inte utan far i väg till en släkting. Jag är ju ändå 100 år.

Generationer möts. Syskonbarnbarnet Emma Lindgren med sonen August på besök. Foto: Sacharias Källdén

Ett ovanligt pensionärshem

Ingrid Leijonhielm bor på pensionärshemmet Stiftelsen Oscar I:s minne.

Boendet och omsorgen sköts av katolska nunnor från samfundet Serafimsystrarna, men de boende kan ha vilken religion eller livsåskde vill.

Här bor 41 kvinnor som enligt stiftelsens stadgar ska vara "ensamstående mindre bemedlade, bildade damer."

Här finns sällskapsrum, matsal, bibliotek, hobbyrum samt två kapell, ett katolskt och ett lutherskt.

Regelbundet arrangeras aktiviteter av de boende.

Visa merVisa mindre