Gillar. ”Man tror att det är Jesus, men det är konstnären själv. Jag är väldigt förtjust i den” säger Mårten Castenfors. (Johan Söderberg, Fågelskämma.) Foto: Pekka Pääkkö

Vårsalongen som ”alltid väckt ogillande” firar i efterskott

I fjol bjöd Liljevalchs på försenat 105-årsfirande och nu är det dags för Vårsalongens uppskjutna 100-årsjubileum. Här köttas det på utan oro för vad en snobbig konstvärld kan tycka.

  • Publicerad 07:00, 13 maj 2022

Alla har varit unga och okyssta någon gång.

Konstverken står lite huller om buller som sig bör en dryg vecka innan vernissage.

Klassikern Vårsalongen ska firas, i år är det 101 år sedan den första jurybedömda salongen ägde rum i byggnaden.

Bland de konstnärer som är med i jubileumsutställningen finns Hjertén, Jolin, Linnqvist, GAN, Lerin, Edefalk och Fernström.

– Hela gänget. Vi har köttat på. Jag visste att det fanns mycket, men hade inte helt koll på omfattningen när jag gick igenom alla gamla kataloger. Urvalet kan ses som snabb, svensk konsthistoria, säger Liljevalchs chef Mårten Castenfors.

Vårsalongen karaktäriseras av en ”låg tröskel” och en bred mix.

– Jag vill också visa vilken betydelse utställningen har haft för många unga konstnärer. Alla har varit unga och okyssta någon gång.

I den första stora salen som möter besökarna är det fokus på 1920-40-tal.

I en annan sal har Vårsalongen från 1969 rekonstruerats. Bakom det detektivarbetet står konservatorn Krister Eliasson.

Inte göra

– Han har jobbat som en spårhund och lyckats leta rätt på alla verk i stadens ägo, som bland annat hängt i skolor, äldreboenden, bibliotek och i magasin, säger Mårten Castenfors.

Krister Eliasson pekar på ett verk av Torsten Renqvist.

– Den här hängde på en skola tidigare. Men den som tog ner den tog även isär den. Det skulle man inte göra. Nu har vi pusslat ihop den, säger han.

Förutom stadens konst består utställningen bland annat av inlåade verk från privatpersoner. Urvalet gjordes för två år sedan, eftersom jubileumsutställningen egentligen skulle ha ägt rum förra året. Pandemin kom emellan.

– Det har varit mycket uppskjutet. Men bättre sent än aldrig. Det blir lite Hawaii för mig att se urvalet nu. ”Tänkte jag så?”, säger Mårten Castenfors.

I förordet till utställningskatalogen skriver han att Vårsalongen alltid har varit omtvistad. ”Grundproblemet ligger i Vårsalongens öppenhet för amatörism och hur denna
hanteras av en ibland snobbig konstvärld. Kritiker vill se framåt och inte bakåt, kritiker tycker inte om efterklanger, därför har Vårsalongens folklighet, dess blandning av professionella och renodlade amatörer, dess mindre framåtsyftande ådra, alltid väckt ogillande” står det bland annat.

I en sal står Thomas Karlssons fem meter höga giraffer, prydda med mönster från persiska mattor.

– De är i naturlig storlek. Vad som ska hända med dem efter utställningen har jag inte riktigt tänkt på, säger Thomas Karlsson som är i färd med att bygga upp en giraff.

Lerin idol

Vi går runt bland de runt 250 utvalda konstnärernas verk och stannar vid ett av Lars Lerin.

– Lerin är min idol. Det är roligt att tänka på att han blev refuserad innan han kom med första gången 1983. Sedan har det gått ganska bra för honom, säger Mårten Castenfors.

Utställningen pågår 20 maj–21 augusti.

Olja. Peter Dahls ”En Törnrosa” till höger. Medverkat år 1970. Foto: Pekka Pääkkö

Uppnosat. Konservatorn Krister Eliasson har ”nosat upp verken, konserverat och lagat dem” (Torsten Renqvists verk).

Första salongen 1921

Namnet Vårsalongen har inte alltid varit givet.

1921 var titeln Allmän vårutställning, därefter Salongen och ibland Höstsalongen.

1934 blev det vedertagna namnet Vårsalongen.

Fram till i dag har det sedan starten anordnats 77 salonger på Liljevalchs.

Några år under 1920-talet blev det inte av och salongen avbröts av andra världskriget då Liljevalchs var en förläggning för flottan.

Under 1980-talets
renovering ställdes den in och i samband med den senaste renoveringen och tillbyggnaden av Liljevalchs gästade Vårsalongen Brunkebergstorg.

Källa: Liljevalchs

Visa merVisa mindre