Ljusa röster hörs från Klockaregården vid Vallentuna kyrka. I en sal sitter ett tiotal barn mellan sex och nio år i en halvcirkel framför Karin Eriksrud Solén.
De nynnar "Blinka lilla stjärna" för att sjunga upp innan de går över till Välkomstsången.
Just nu är Körkompisarna bara hälften så många som innan pandemin. Men den låga andelen pojkar har varit densamma sedan Karin Eriksrud Solén kom hit från Solna församling för tre år sedan.
– I Solna hade jag en pojkkör och de var kanske sju personer. Så hade jag 20 i flickkören. Och en barnkör med en fjärdedel pojkar. Men mindre än en fjärdedel finns det ingen anledning att det ska vara. Nu har jag varit i Vallentuna i tre år och det förändras inte.
Men att pojkarna är i minoritet är inte unikt för Vallentuna.
På Sveriges körsångsförbund är problemet väl känt. Där gjorde Marita Sköldberg för två år sedan en inventering som visade att bara 17 procent i kyrkans barnkörer är pojkar.
På bara någon generation har sångens position försvagats på förskolor, i skolor och bland föräldrar.
– Vi sjöng mycket mer i skolan tidigare, säger Lovisa Kronstrand Alinder, körpedagog på Sveriges kyrkosångsförbund. För att bli förskolelärare behövde man kunna rätt mycket musik.
Dessutom kan pojkar behöva egna sånggrupper.
– Är man två killar bland 15 tjejer behöver man vara väldigt stark. Vi brukar prata om att det är viktigt att få ett eget isolat.
– Hade jag varit yngre hade jag börjat bygga upp pojkkörer. Men nu orkar jag inte det riktigt, säger Karin Eriksrud Solén.
Trots att kören i Klockaregården består mest av flickor tycker tycker Leandro och Truls Eidem, båda sex år, ännu inte att det är något problem. De gillar att sjunga med sina Körkompisar.
Och alla de andra fördelarna med körsång finns kvar.
– Man får en gemenskap, man får utveckla sin egen naturliga röst, säger Karin Eriksrud Solén. Man lärs sig att uppträda, koncentrera sig och följa en ledare. Att sjunga och musicera hjälper till att utveckla hjärnan så att man får lättare att lära sig även andra ämnen.