Öländskan Bertha Wellin kom till ett Stockholm med knappt 300 000 invånare. Året var 1895 och hästkärror dominerade stadsbilden.
Gatorna saknade stenläggning och utanför husen låg kol och ved som skulle värma bostäderna.
Partiet hade varit emot kvinnlig rösträtt
Bertha Wellin kom att utbilda sig till sjuksköterska vid Sophiahemmet på Norra Djurgården och blev en centralgestalt inom vården.
1921 valdes hon in i riksdagen som första kvinna för Högerpartiet – ett parti som hade varit emot kvinnlig rösträtt.
– Det gjorde Bertha Wellin extra intressant i mina ögon. Hon har funnits i bakhuvudet sedan jag läste om henne för första gången, säger Sara Heyman.
När hon kom in i riksdagen var Bertha Wellin redan varm i kläderna i rollen som ordförande för nationella sjuksköterskeföreningen.
Ville inte lyfta lönerna
Men från kvinnorörelsen tog hon avstånd under hela sin karriär. Varken löner eller arbetstidsregler ville hon diskutera. Yrket var hennes kall.
– Hon brann för sjuksköterskeyrket på sitt vis, säger Sara Heyman.
Samtidigt ansåg Bertha Wellin att sjuksköterskor skulle sluta niga och hon föreslog tidigt särbeskattning, vilket senare under seklet skulle få ut fler kvinnor på arbetsmarknaden.
– Det har krävts en bok för att beskriva henne. Hon blev för gåtfull och spännande för mig att släppa, säger Sara Heyman.
Hur skulle du beskriva henne?
– Motsägelsefull. Men samtidigt oerhört konsekvent, på något konstigt vis. Normbrytande på flera sätt.
Bertha Wellin var uppseendeväckande lång. Håret höll hon kortklippt och hon beskrevs som manhaftig. Fram till sin död 1951 levde hon med en annan kvinna.
"Var före sin tid"
De hade en hyresrätt på fattiga och bullriga Dalagatan i Vasastan, nära nybyggda Matteus kyrka.
– Hon var före sin tid på många vis. Homosexualitet var ju förbjudet. En sjukdom, säger Sara Heyman.
Såg hon själv motsägelser?
– Hon betraktade sig nog inte själv som motsägelsefull. Hon ansåg nog att hon var konsekvent. Och följer man hennes resonemang kan jag nog hålla med om det.