Står sig idén om folkhemmet och ABC-staden i Vällingby år 2022?
Den frågan ställer sig manusförfattaren Martina Montelius och regissören Helena Sandström Cruz i "Apoteksvaror i Vällingby". Den senare fick under 2020 sin idé om att skildra Vällingby.
– Jag tog kontakt med Martina Montelius och det ledde till detta, berättar Helena Sandström Cruz, när Mitt i besöker det första mask- och kostymgenomdraget.
Får besked om utvisning
Martina Montelius är inte på plats denna torsdag, det är däremot ett tjugotal andra personer som arbetar med produktionen. Däribland Dilan Amin och Ia Langhammer.
Duon spelar huvudrollerna Mahram och Gurli. Mahram är en ensamkommande flykting från Afghanistan som flytt och hamnat i Vällingby. Han bär röda Adidaskläder från topp till tå och stor mössa.
– Men Mahram är jättelitterär. Jag hade mina egna fördomar om honom först, men kände mig dum. Varför skulle man inte kunna porträttera honom så här, säger Dilan Amin när han kommit ut från sminklogen.
Mahram har gått ut gymnasiet och närmar sig 20-årsåldern. Då får han ett utvisningsbeslut.
– Han försöker överleva och hitta meningen med livet här i Vällingby, men drivs av ångest och enormt mycket psykisk ohälsa.
Även om Mahrams öde är tungt beskrivs föreställningen som upplyftande.
– Jag tyckte att texten var helt fantastisk, och samtidigt aktuell i vår samtid. Det är väldigt skruvat och väldigt roligt, säger Dilan Amin.
Vill att centrum förblir som det varit
Helena Sandström Cruz minns hur hon på 1980-talet lussade på Åhléns i centrum, och sina gymnasieår på S:t Jacobi. I dag bor hon på Södermalm och har känt ett nostalgins skimmer av att få ta sig an Vällingby igen.
– När jag växte upp här suckade jag över tiden det tog att ta sig in till stan, och ville bara bort från västerort. Nu hoppas jag att Vällingby centrum förblir som det varit, att det inte ändras på något sätt även om det sålts, säger hon.
Karaktärerna är trovärdiga, men förhöjda och färgstarka. Även bokstavligt talat. Gurli är till exempel knall-lila från topp till tå, så även hennes rollator.
Socialsekreteraren dricker kopiösa mängder kaffe och a-lagarna skrålar i Solursparken.
Dilan Amin har blivit bekant med Vällingby centrum under året.
– Mitt intryck är att torget verkligen känns levande. Det händer mycket, folk sitter verkligen på parkbänkarna och pratar. Man ser olika slags människor, det är en samlingsplats.
Fått se dokumentärer
Mitt i:s fotograf ber till slut honom och Ia Langhammer att slå sig ner ute på en av de riktiga bänkarna i centrum.
– Vi har fått se dokumentärer om och pratat om Vällingby, det har blivit en ögonöppnare för mig. Jag förstår tanken med idén om Vällingby centrum. Jag har blivit fascinerad av projektet, säger Ia Langhammer när hon rest sig från bänken.
Hennes karaktär Gurli älskar Olof Palme och folkhemstanken. Men hon är också en egensinnig tablettmissbrukare.
– Gurli är känslig och har blivit lite tilltufsad av livet. Men hon behövs. Mahram och Gurli träffas genom rena tillfälligheter på torget i Vällingby. Olika öden flätas ihop helt enkelt, berättar Ia.
Föreställningen har premiär 8 oktober och spelas till och med 10 december.
– Det här handlar om ensamma människor som hittar varandra på Vällingby centrums bänkar. Här finns allvar. Men det är inte diskbänksrealism, det är roligt, säger Helena Sandström Cruz.