– Det var synd att de inte sparade Vallentuna tegelbruk, som var det äldsta. Då hade de haft ett verkligt fint industrimonument från den tiden, säger Svante Berg. Jag tycker verkligen det är tragiskt.

Om man steg av Roslagsbanan vid Vallentuna station för hundra år skulle man känna igen kyrkan och prästgården.

Annars såg det väldigt annorlunda ut mot i dag.

Sågverk vid Åby gata

Omgivningarna präglades av jordbrukslandskapet. Det fanns en stationsbyggnad med ett järnvägshotell bredvid. Några trädgårdsmästerier, affärer och villor.

Men 1918 byggde Axel W Lundqvist ett sågverk vid Åby gata, norr om stationen. Bredvid uppfördes Vallentuna tegelbruk ett par år senare.

– Det var den första industrin som kom till Vallentuna, säger Svante Berg, som på 90-talet forskade i brukens historia och skrev boken "Två tegelbruk i Vallentuna".

Tegel görs av lera. Den leran grävdes helt enkelt upp ur marken, torkades, skars i bitar och brändes ugnar som kunde bli nästan tusen grader varma.

1927 grundade en släkting till Axel Lundqvist, Carl Janne Gustafsson, Åby tegelbruk på mark bredvid Vallentuna tegelbruk.

Säsongsanställda

De flesta som arbetade där var säsongsanställda, som jobbade från vår till höst. Högst 20 personer stod på lönelistorna på vardera bruket. Först 1939 var Vallentuna tegelbruk i drift hela året.

Ändå skriver Svante Berg att bruken blev viktiga för bygden och Vallentunaborna. På 1920- och 30-talen fanns inte många andra arbetsgivare att vända sig till.

De 40 arbetstillfällena betydde därför mycket i ett samhälle där det bodde runt 2 000 invånare.

"De kom och tiggde om jobb på våren. Det fanns alltid folk som ville ha jobb. En del var bonddrängar. Det fanns inga andra arbeten”, berättar Manfred Pettersson i Svante Bergs bok.

Ackordslön och termos

Han började jobba på Vallentuna tegelbruk 1925. Där hade tegelarbetarna en halvtimmes rast om dagen. Hans första semester varade i en vecka.

"De flesta av oss hade ackordslön och lönen betalades ut var fjortonde dag. Mat hade man med sig. Man hade termos, mjölkflaska och smörgås. För det mesta satt vi på sågbänken, men när det var dåligt väder kröp man upp och satte sig på ugnarna. Vi hade varken dusch eller omklädningsrum. Det kom långt senare."

Vid seklets början fanns 525 tegelbruk i landet. Produktionen var som högst 1906.

Men Vallentunas tegelbruk kom alltså senare.

Som mest tillverkades 5 000 ton tegel om året (1948 och 1962) på Vallentuna tegelbruk, medan Åby tegelbruk 1962 kom upp i 7 500 ton.

– Bromma flygplats är byggd med tegel från Vallentuna. Och jag tror Naturhistoriska Riksmuseet, säger Svante Berg.

De två bruken konkurrerade inte eftersom de gjorde olika sorters tegel.

Fabrikerna revs

Men i takt med att byggbranschen utvecklades, till exempel med betong, och att rörtegel ersattes med plaströr försämrades lönsamheten. Inom loppet av ett par år hade båda bruken lagt ner.

Fabriksbyggnaderna revs och marken såldes till Riksbyggen, som byggde bostäder där.

Fabrikörerna bodde i varsin disponentvilla på Åby gata. Lundqvist lät bygga sig ett hus 1922 på nummer 1. Där har Fritid Vallentuna tidigare haft kafé och fritidsgård. På nummer 3 står Gustafssons hus, där öppna förskolan har sina lokaler i dag.

Tegelbruksarbetarna fick nya jobb i byggsvängen eller på Tellus Maskin AB, som då var en stor arbetsgivare i Vallentuna.