Diakonen Christer Schwartz är tillbaka i Johannes församling efter att bland annat ha jobbat som diakon i Alfta-Edsbyn, Hälsingland. Där fick han idén om en kyrkbänk, ett ”kyrkan mitt i byn”, där vem som helst ska kunna sätta sig för att prata.

Den blev omtyckt – och idén tog han med sig tillbaka till Vasastan.

Numera sitter han varje torsdag och fredag på bänken vid Döbelnsgatan 95. Runt 30 personer brukar komma förbi och sätta sig för en pratstund vid varje tillfälle.

– Många är personer som inte går i kyrkan annars. Men de kallar detta för ”kyrkan”. En man hade sagt till sin fru i går att ”nu går jag till kyrkan” och så gick han hit, säger Christer.

När Mitt i är på plats har han precis vinkat hej då till ett par som hade åkt från Linköping för att hälsa på honom på bänken. Men även mångaVasastadsbor brukar dyka upp.

Asta Karlsson, som bor i kvarteret, är en av den.

– Det är jättebra att man kan få sig en liten pratstund med ”prosten” här på gatan, säger hon.

Samtalsämnena varierar.

– Det kan vara alltifrån vad det är för dagspris på jordgubbar till att man vill ha hjälp med att fylla i ”Vita arkivet”. En del frågar hur de ska göra, om deras aska ska bli strödd efter att de dött, säger Christer.

– Många pratar om sjukdomar och relationer. Till exempel var det en person som var ovän med sitt barn. Då föreslog jag att personen skulle skriva ett brev. Det kanske är lite gammalmodigt men det brukar vara bra.

Precis som i Hälsingland sitter han på bänken oavsett väder.

Är det någon skillnad på vad man pratar om i Stockholm och Edsbyn?

– Jag tycker att Vasastadsborna är lite öppnare när det handlar om hur de mår och om svåra saker. Kanske om man dricker för mycket till exempel. De kan göra det där uppe i Hälsingland också men då bokar de en tid. Jag tror att det är för att man inte vill riskera att grannen hör.

En del ungdomar har också slagit sig ner.

– Några har pratat om vad andra tänker om hur de ser ut. En tjej hade skavsår men ville inte ha strumpor i sina sandaler. Men det är också frågor som ”vad är meningen med livet?”

Varför gör du det här?

– Jag vill träffa människor och kyrkan behövs ute i det brusande samhället.

Hur länge kommer du att sitta här?

– Tills det blir snö och för kallt. Kanske november, december.