Våren 2019. Happy Jankell hade precis kommit tillbaka efter en inspelning i Ungern och hade fem dagar på sig hemma i Stockholm för att tvätta och ladda om inför nästa inspelning som skulle ske i Spanien. Men hon hade huvudvärk varje dag och till sist återstod inget annat än att hoppa av projektet.
– Jag har förstått i efterhand att det inte var ett val. Det gick inte att bli av med huvudvärken, jag gick på olika utredningar och än i dag går jag på en specialistklinik. De har inte hittat någonting farligt, men då var jag rädd för vad det skulle kunna vara, säger Happy Jankell.
Hon beskriver det som att hon gick i ide.
– Förmodligen rörde det sig om någon slags utmattning. Jag är väl "ett barn av min tid" och har alltid varit högpresterande. Jag har gillat bilden av mig själv som hon som aldrig är ledig, men det är inte kreddigt att jobba tills man stupar, säger Happy Jankell.
Efter att hon ställt in inspelningen i Spanien hade hon plötsligt tre månader "över".
– Eftersom jag tackat nej så kunde jag inte heller ta på mig någonting annat. Många har nog uppfattningen att om man mår dåligt så vill man bara ligga still i ett mörkt rum hela dagarna. Så kanske det är för vissa, men jag hade bättre och sämre dagar, säger Happy Jankell och fortsätter:
– Under mina dåliga dagar blötte jag en handduk och la över huvudet, sen la jag mig i sängen. Men under mina bra dagar så skrev jag. Jag skapade en egen plats, ett slags verklighetsflykt. En av alla gånger jag var hos doktorn för huvudvärken så sa en läkare till mig: "Happy, glöm inte att du är ung och frisk. Nu är det upp till dig att välja livet". Jag tänkte på det efteråt och blev upprörd, även om jag är säker på att han menade väl.
Meningen läkaren sagt "dunkade" inom Happy Jankell och den finns även med i prologen till hennes roman.
Vi sitter på konditoriet Nybergs på Upplandsgatan, samma gata som Happy växte upp på. Där bor även huvudkaraktären i hennes debutroman "Livlina". Och de två har fler saker gemensamt.
– Men hennes rädslor begränsar hennes liv mer än vad mina har gjort. Jag tänker att det är så det kunde ha blivit om jag inte hade tagit tag i mina problem.
"Spelar mina karaktärer"
– Författare är skådespelare – och tvärtom. Jag spelar mina karaktärer när jag skriver. I mitt skrivande har jag haft stor hjälp av mitt skådespeleri. Jag märker det extra mycket nu när jag läser in min bok. Jag har fått lägga band på mig själv för att inte spela över.
Happy debuterade som skådespelare när hon var 12.
– Det var ett fantastiskt sätt att växa upp på. Jag fick umgås med vuxna, som inte var mina föräldrar eller lärare, på lika villkor. Mitt jobb har aldrig varit "problemet". Jag tror att det snarare handlar om tiden vi lever i. Att man ska prestera så mycket som möjlig, vara så social, träna, ha det fint hemma. Jag blev ett offer för det.
I dag säger Happy Jankell att hon känner sig tacksam för det hon har gått igenom.
– Jag har skrivit en bok! I början var det bara lustfyllt. Sen började det komma deadlines och jag var tvungen att skriva ut vissa karaktärer ur manus. Jag tycker att det har varit lyxigt att få sätta punkt. Om det är något tips jag ska ge så är det just det: bestäm dig för när du är klar, säger Happy Jankell, som när hon läste sitt manus efter att det gått till tryck upptäckte en jobbig sak.
– Jag har använt ordet "absurt" två gånger på samma sida. Jag fick ett raseriutbrott när jag upptäckte det. Jag skäms. Men det känns bättre att berätta om det.