Mitt i har tidigare skrivit om tvillingsystrarna Alvah och Norah Linds stora talang för friidrott. Nu är de hemkomna från Jerusalem där de tävlat om EM-titeln för ungdomar 18 år.
– Det var lite ovant att tävla när det var kameror överallt, säger Norah som syftar på att tävlingen livesändes i SVT.
Målet för båda tjejerna var att gå till final. Norah kastade 59,80 meter i slägga, vilket gjorde att hon nådde sitt mål och hamnade på tolfte plats. För Alvah gick det inte riktigt hela vägen trots att hon var nära att hoppa 3.80 meter i stav. Hon slutade på en trettonde plats, men kom ändå bättre än sin rankning.– Det var jättetufft motstånd. Men jag var nära att slå mitt eget rekord, säger Alvah.
Systarna förklarar att de tävlar mot varandra trots att de deltar i olika grenar.
– Det är ju alltid en konkurrens mellan oss. Vi pushar varandra. Om det går bra för den ena vill den andra att det ska gå bra för den också, säger Alvah.
Norah håller med och förklarar att det inte är så illa som det låter. Hon menar att det är bra att de konkurrerar samtidigt som de hela tiden hejar på varandra.
– Vi är varandras hejaklack också, säger Norah.
Drömmer om OS
Att kalla tvillingsystrarna för sportintresserade är en underdrift. Redan som unga tävlade de i fotboll, konståkning, bandy, gymnastik, basket, simning och ridning. Men med tiden sållades de andra sporterna bort. När de var 13 år valde de att satsa helhjärtat på friidrotten.
Varför valde ni att satsa på friidrott och inte på någon av dem andra sporterna?
– Friidrott är det som vi är bäst på. Det är också den roligaste sporten, säger Alvah och systern Norah instämmer.
Till hösten börjar de andra året på idrottsgymnasiet Rudbeck i Sollentuna. Trots att de tränar 20 timmar i veckan menar de att de inte tröttnar på sporten.
– Drömmen är OS, säger Alvah och systern Norah håller med.
– Jag vill gå så långt jag bara kan, säger hon.
När systrarna var yngre var det deras pappa Björn Lind, 66, som tränade dem i friidrott. Nu har han valt att ta ett steg åt sidan som tränare och satsar istället på att vara hejarklack.– Jag är jättestolt. Det känns så kul att de hållit på med friidrott sedan de varit små, säger han.