När vi möter William Eklund vid familjehemmet i Vega är dörrarna till huset låsta, och William har ingen nyckel. Däremot är dörren till hockeyfamiljens riktiga klenod, garaget, öppen. Sedan länge är det ombyggt och liknar en hockeyrink i miniatyr, med ett mål som på riktigt är taget ifrån Hovets is.

– Det här rummet fick jag i julklapp när jag var 8-9 år gammal. Här har jag spenderat extremt många timmar, både med att träna på skottet men även med att spela minimatcher mot brorsorna eller grannar, säger William Eklund.

Förra sommaren, då 18 år gammal, valdes han som sjunde spelare totalt när de nordamerikanska lagen i National Hockey League, NHL, fritt fick välja bland världens största talanger i årskullen. William valdes av San Jose Sharks och de efterföljande månaderna innebar en flytt till den amerikanska västkusten, träningsläger och sedermera debut i NHL.

"Vill visa dem att de hade fel"

Däremot blev sejouren kort för den gången och han lånades tillbaka till Djurgården för resten av säsongen. Sedan dess bor han inte längre i huset han växte upp i.

– Det kändes lite sådär att flytta hem till pojkrummet efter att ha bott själv i några månader i San José. Så nu bor jag i en lägenhet i Vegastaden.

Så inte allt för långt bort hem?

– Nej precis, jag bor lite strategiskt så att man fortfarande kan få mat hemma, säger William med ett flin.

Hela upplevelsen att bli draftad, flytta till San José och sedermera ta en kortvarig plats i NHL beskriver William som det största han har varit med om. Trots att han stod för fyra poäng på sina nio första matcher i världens bästa hockeyliga fick han inte fortsätta i NHL.

– Där och då tyckte jag såklart att det var värdelöst, jag tyckte att det hade gått bra. Det var också den uppfattningen jag fick från ledare runt omkring, så jag blev lite chockad när jag fick åka hem. Men det här är något som sporrar mig, jag vill visa dem att de hade fel.

Flytten tillbaka hem och till Djurgården innebar att William blev aktuell för att spela junior-VM under mellandagarna i Kanada. En chans han missade 2020 på grund av att hans smittades av covid-19. Pandemin skulle drabba även denna turnering, bara ett par dagar efter premiären ställdes den in då covid-19 letat sig in i tre trupper.

"Det värsta jag har upplevt"

I stället kom hans säsong att präglas av Djurgårdens spel i SHL, vilket under i princip hela säsongen innebar tunga perioder och placering i botten av tabellen. Trenden vände dock något i slutet av januari genom ett tränarbyte när Joakim Fagervall kom in.

– Efter det tycker jag att vi gör ett starkare uppryck. Fagervall kommer in med bra energi och vi ger det en ärlig chans.

Men de kunde inte undvika kvalspel i bäst av sju matcher mot Timrå. Vinnaren fick stanna kvar i SHL medan förloraren degraderades till hockeyallsvenskan. Timår vann matchserien med 4-0.

– Det är det värsta jag har upplevt, det var ångest rakt igenom. Jag själv som också är djurgårdare från grunden, det var det värsta. Jag kommer nog inte vara med om något värre i mitt hockeyliv än det här kvalet.

William tror och hoppas på en snabb återhämtning för Djurgården, men han kommer inte vara en del av det. Vad det lider ska han tillbaka till San Jose, sannolikt under sensommaren, för att försöka ta en fast plats i NHL.

– Jag har försökt att landa, men det har varit väldigt turbulent och tufft på många sätt. Man fick en mental prövning i år som jag hoppas ändå har gett mig stor erfarenhet.

Hur mycket ser du fram emot nästa säsong?

– Väldigt mycket, säger han med bestämd blick.