Även om distansundervisningen har fungerat mestadels bra så har det varit svårt att hålla uppe motivationen. Det har blivit lite tråkigare, helt enkelt. Så har ungdomarna, som vi har pratat med, upplevt det gångna året.
Täbykillarna Oliver Langlais, 18, och Olle Lönner, 17, går i samma ekonomiklass på Danderyds gymnasium. De berättar att distansplugget fungerar bättre och bättre – till skillnad från ett år sedan.
– Det fungerar nog så bra som det kan, tror jag. Man har fått ta mer ansvar själv för att plugget ska funka. Det är lätt hänt att man gör andra saker när man är hemma, säger Oliver Langlais.
Olle Lönner instämmer.
– Det har varit ett annorlunda år. Det jobbigaste är nog omställningen kring prov och att göra inlämningar, säger han.
Distansplugget har varit en omställning för många.
Vi snackar också med Ebba Lantz, 17, som går första året på Vallentuna gymnasium. Hon tillhör den grupp som har fått uppleva hur det är att börja på gymnasiet samtidigt som pandemin, med dess alla restriktioner.
– Nu under vinterhalvåret så har jag både varit på skolan fysiskt, men också pluggat på distans. Det har gjort att jag inte kunnat lära känna min klass på samma sätt än om vi hade träffat fysiskt, och samma sak gäller lärarna, säger hon.
Hon menar att motivationen är svår för många.
– Ja, det tror jag många känner. Det passar inte för alla, och man kanske skjuter upp på saker. Jag började på spanska 1 nu, och det är inte superlätt när man inte kan prata på samma sätt i klassrummet med varandra.
Hugo Nordquist, 17, går första året på Tibble gymnasium. Sedan i december har de fått läsa på distans några dagar i veckan.
Han tycker också att det har blivit tråkigare.
– Det är skittråkigt i längden att bara sitta hemma framför datorn, säger han.
Han berättar att många har blivit mer stillasittande.
– Ja, det tror jag. På skolan har man ändå kunnat röra på sig under rasterna. Nu kan man sitta i sängen hela dagen, om du inte har en hund att gå ut med eller liknande.
De flesta ungdomar menar att det finns en generell oro för hur skolgången ska påverkas av det gångna året. Att man inte blir lika sammansvetsad med sin klass, tappar lusten för plugget eller att lärarna inte har lika bra koll.
Oliver Langlais instämmer.
– Det känns det definitivt som att det finns en oro hos många. Det är lättare att halka efter, speciellt om du har haft det svårt innan, säger han.
Vad längtar ni efter när det här är över?
– Jag tränar amerikansk fotboll så jag längtar till när träningar och matcher går tillbaka till det normala. Och att inte behöva tänka på allt som har med pandemin att göra när man vill hitta på något, säger han.
Många längtar efter att kunna träffa vänner i stora grupper. Andra vill resa, eller träffa sina mor- eller farföräldrar. Eller bara helt vill att pandemin ska vara över, att restriktionerna släpper och att man kan göra spontana saker.
Oliver och Olle instämmer i bilden.
– Ja, att kunna träffa kompisar som vanligt. Eller en sån sak som att kunna gå och kolla på fotboll, säger Olle Lönner.
Hur har året varit, och hur går det att plugga på distans?
– Året har inte varit lika roligt. På sommaren har man inte kunnat göra så mycket. Men samtidigt har man kunnat slappna av lite mer eftersom man inte har behövt stressa lika mycket över saker man måste göra.
– På skolan har det varit svårt att hålla koncentrationen uppe när man sitter så lång tid vid datorn. Jag personligen har mycket lättare att studera på skolan, så det känns som att man inte har presterat lika bra som man annars hade kunnat.
Vad längtar du efter?
– Att resa med kompisar och ha ett fullbordat sommarlov. Kunna åka till landstället med kompisar och träffa familj som man inte kunnat göra under året. Jag sitter också med i balkommittén så jag hoppas också att vi ska kunna genomföra balen. Det ser många fram emot.
Hur har året varit, och hur går det att plugga på distans?
– Jag mår bra, och har kunnat träffa kompisar och kunnat träna.
– Vi har kunnat gå i skolan ganska mycket under året. Det är mest den senaste månaden som vi har haft distans. Den största förändringen för oss blir att många resor får ställas in. Jag tror att det har varit ganska svårt för många att hålla uppe motivationen. Man skjuter lättare upp på saker, och det håller inte i längden.
Vad längtar du efter?
– Att få träffa mina morföräldrar, det har jag inte kunnat göra som innan. Men också bara att kunna gå ut och ta en fika. Vi är en tajt kompisgrupp som har kunnat umgås ganska mycket, men det har inte blivit lika naturligt, speciellt nu under vintern.
Hur har året varit, och hur går det att plugga på distans?
– Det har inte varit som alla andra år, kan man säga. Men sedan tror jag inte att det har påverkat oss ungdomar lika mycket som andra. Det är också det sista året för oss nior, så det är ganska tråkigt att man inte kan umgås tillsammans som innan.
– Att plugga på distans tycker jag fungerar dåligt, men samtidigt kanske det hade varit svårt att göra det bättre än vad man har gjort. Man får inte samma tillfälle att visa vad man kan, hålla upp motivationen och det har varit mycket att klämma in.
Vad längtar du efter?
– Jag ser fram emot att träffa min mormor och farmor. Kunna gå på konserter och att allt ska bli normalt. Innan så har man inte märkt hur skönt det är när allt är normalt. Jag saknar också det spontana, det är inte lika fritt nu att vara ute och röja.