Shokria Karim Fatal och Sabiha Jamshir var bland annat med och gjorde Livstyckets brodyrbok ”Vi dricker te och lär oss e”. Foto: Johan Kindbom

Tjugo år av språk – och hantverk

Under 20 år har omkring 1 500 invandrarkvinnor pluggat svenska hos Livstycket. Men organisationen har levt farligt sedan starten. – Det har varit tufft, säger grundaren Birgitta Notlöf.

  • Publicerad 20:16, 16 sep 2012

Livstyckets 952 kvadratmeter stora lokaler mitt emot tunnelbanestationen i Tensta är för den oinvigde som en kaotisk labyrint. I ett hörn står någon och mäter upp klänningar. I ett annat sitter en grupp äldre kvinnor och stavar sig igenom varsin läsebok. Överallt finns tyger, kläder, kuddar.

Lokaltidningen Mitt i besökte föreningen i torsdags då förberedelserna inför helgens 20-årsjubilieum pågick för fullt.

– Det började på Bussenhusskolan i september 1992. Jag vikarierade som lärare och rektorn frågade om jag ville starta en verksamhet, säger Birgitta Notlöf, eldsjälen bakom organisationen.

Konceptet är enkelt. Arbetslösa kvinnor får lära sig att läsa och skriva på svenska, samtidigt som de handarbetar och skapar mönster och design som säljs i organisationens butik.

– Min idé var alltid att kombinera praktik och teori. Språket får då en funktion och blir inte bara något man översköljs med, säger Birgitta Notlöf.

Men de 20 åren har inte gått smärtfritt förbi. Enligt Birgitta har föreningen, bortsett från två år då den också fungerade som SFI-undervisning, aldrig varit säker på finansieringen följande år. Pengar har kommit in från olika källor som EU och Stockholms stad.

– Men på något sätt har det gått och vi har hittat duktiga designer trots att det inte varit säkert om jobben funnits kvar nästa år.

Något som fått Livstycket att sticka ut under åren och också gett en hel del uppmärksamhet ­utanför Tensta är just produkternas kvalitet. Föreningen anlitar meriterade designer som skapar mönster baserade på kvinnornas idéer.

En av dem är Soondely de Jesus Wang från New York. Hon utbildade sig på prestigefyllda Parsons school of design innan hon landade i Tensta för nio år sedan.

– Jag tycker att det är riktigt spännande. Om någon skulle sagt tidigare att jag skulle undervisa i en ideell förening skulle jag inte ha trott på dem. Men det har ­varit det bästa jag kunnat göra, både språkmässigt och socialt, säger hon.

Sedan starten 1992 har det omkring 1 500 kvinnor deltagit. En av dem är Aminah Sander.

– Jag kom till Sverige för 13 år sedan. Under tio år med SFI förstod jag ingenting. Sedan gick jag till Livstycket och kämpade och kämpade och nu förstår jag.

Marian Ahmed är ytterligare en kvinna som lär sig svenska inom organisationen.

– Jag är här på förmiddagen och sedan på SFI, jag vill lära mig svenska.

Vad ska du göra när du lämnat Livstycket?

– Jag vill studera och få ett jobb, säger Marian Ahmed.

I helgen firades 20-årsjubileet, dels med en utställning på Tensta bibliotek, dels med öppet hus och modevisning i lokalerna på torget. Utanför rullades en 30 meter lång rosa matta ut för att välkomna allmänheten in.

Ann-Katrin Åslund (FP) stadsdelsnämndens ordförande i Spånga-Tensta, är mycket positiv till organisationen.

– Det är nog ingen hemlighet att Livstycket ligger mig varmt om hjärtat, säger hon.

Hur kommer det sig att man har så svårt att få pengar längre än ett år?

– Det är ingen kommunal verksamhet utan föreningen får projektbidrag men jag förstår att det är jobbigt, säger Ann-Katrin Åslund som också betonar att det är kommunen och inte stadsdelen som ger verksamhetsbidragen till organisationen.

Fakta

115 kvinnor deltog 2011

Medelåldern på deltagarna i Livstycket är 45 år och genomsnittstiden inom verksamheten cirka 3,5 år.

Deltagandet bekostas dels av stadsdelen via socialbidrag, dels via arbetsförmedlingen och aktivitetsstöd.

Under 2011 deltog 115 personer i verksamheten. Av dem kom 30 procent från Spånga-Tensta och 36 procent från Rinkeby-Kista.

Källa: Livstycket

Visa merVisa mindre