”När jag och min familj flyttade hem till Sverige för fem år sedan hade vi ingen lägenhet och inga grejer. Vi hade bara våra resväskor med kläder och det man behöver varje dag. Sedan dess har vi flyttat runt, runt. I och med alla flyttar har jag tröttnat på att köpa nya grejer. Vi har ändå behövt göra oss av med grejerna sedan när vi flyttar igen. Så jag köpte skitfina, begagnade saker för halva priset. Det var så mitt intresse för second hand började.
Min man drev skobutik i den här lokalen när corona bröt ut. Han satte upp den för försäljning men jag stretade emot. Då fick jag en idé. Jag har länge velat se vad som låg i kartonger uppe på min mammas och min systers vind. Så min syster och jag stod i tre helger och rotade. Vi hittade sammanlagt 20 kartonger med jättefina saker. Min farmors gamla porslin och saker från vårt föräldrahem. Vi tänkte: vi tar dem till butiken och säljer. Hur fel kan det bli?”
Ber de som handlar att skicka bilder
”Det kändes lite sorgligt när vi ställt upp sakerna som jag levt med som liten. Det var tufft att sälja mammas osttallrik. Det var ett äldre fat i blått porslin med silvriga kanter som vi alltid hade brieost på. Liksom, hejdå! Men jag har fått tänka att det är fina saker som någon annan kan ta vara på. Vi måste rensa för mamma börjar bli skruttig och orkar inte göra det själv. Men jag ber alltid de som handlar att skicka en bild på var grejerna hamnar.”
Försäljningen har varit svår under Corona
”Nu säljer jag dem samtidigt som jag tar in begagnade saker från andra människor. Folk vill inte bara ge bort dem utan lämnar in dem här och får en slant för det. Så det blir automatiskt lite finare saker. Det mesta är signerat av olika formgivare. De är lite mer värda än ett vanligt durkslag liksom. Försäljningen har varit svår nu under Corona men det är mer kunder nu. Jag har inte lagt ner en spänn på reklam utan hoppas på mun till mun-metoden.”