Sedan 2000-talets början har Moment i Gubbängen levererat sin alldeles egen tolkning av vad teater kan vara. Ofta skruvat och ibland med en stark lokal förankring, som i föreställningarna om bostadsmarknaden i Gubbängen och Kejsaren av Portugallien förflyttad till Farsta.
Teaterns konstnärlige ledare Andreas Boonstra minns hur det hela började. Det var gubbängsparet Pontus Stenshäll och Anna Erlandsson som fick en idé om en mötesplats för konsten i den gamla biografen vid torget i Gubbis.
– De bjöd in alla de kände. Många av oss tänkte samma sorts tankar om teater och konst. Det behövde komma något nytt. Det kändes som att svensk teater stod och stampade, säger han.
Leken med teaterformen och testandet av dess gränser kom snabbt att bli något av Moments signum.
– Man kan säga att vi håller på med en ständig undersökning av vad teater är för något. Och det är en fråga vi tycker mår bäst av att inte besvaras. Om någon sätter upp regler och säger ”det kan man inte göra” så väcks vår nyfikenhet direkt och vi vill göra just det, förklarar Andreas Boonstra.
Oförberedda gäster
Kan man till exempel spela teater utan att repetera? Den frågan får sitt svar när Moment nu sätter upp sin försenade jubileumsföreställning Moment:22 - till Damaskus. Det är en berättelse om teaterns drygt 20 år i Gubbängen, invävd i August Strindbergs pjäs.
I varje föreställning medverkar en ny hemlig gäst; en skådespelare som är helt oförberedd och spelar utifrån instruktioner som ges under pjäsens gång.
– Den hemliga gästen följer en snitslad bana. Det är inte improvisationsteater men det finns improviserade moment, säger Andreas Boonstra.
Gästerna är själva en del av teaterns historia då de alla har medverkat i pjäser där tidigare.
Igenkänning utlovas
Både rollfigurer och rekvisita från tidigare Moment-föreställningar kan dyka upp.
– De som varit mycket på Moment kommer att känna igen sig och de som inte varit det kommer att lära känna oss.
Att det blev just Till Damaskus har också sin historiska förklaring.
– Det var en av våra första publika succéer när vi gjorde den 2004. Det är dessutom ett vandringsdrama som passar rent praktiskt om man vill bygga upp en berättelse om en resa, förklarar Andreas Boonstra.
Försenat firande
Egentligen skulle pjäsen haft premiär på 20-årsdagen i december 2020 men pandemin sabbade firandet. Nu har det hunnit bli 2022. Därav det välfunna namnet Moment:22.
Det är ett begrepp som betyder ungefär ”olösligt dilemma”. Att sammanfatta två decennier teaterhistoria är enligt Andreas Boonstra kanske inte olösligt, men likväl svårt.
– Den här föreställningen fångar en liten skärva av allt som hänt här.
Vad minns du själv bäst från de här åren?
– Jag vill inte plocka fram någon enskild pjäs. Det jag kan säga är att vi under alla år varit på väg någonstans och lyckats behålla en framåtrörelse och nyfikenhet. Det är det jag är mest stolt över.
Hur ser framtiden ut?
– Vi har redan börjat skoja om vad vi ska göra på 30- och 40-årsjubiléet.