Sällan har vi väl tänkt så mycket på sjukdom och död som under pandemiåret 2020. Behövs liksom ingen allhelgonahelg för att bli påmind om livets förgänglighet.

Men att tänka på döden behöver inte förmörka tillvaron. Tvärtom kan det ge en förhöjd livskänsla.

Det menar Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet. Han har ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt frågor kring döden.

Försoning

Han menar att filosofi kan erbjuda viss tröst för den som fruktar döden. Det handlar om att försonas med tanken att man själv ska dö.

– Men det är viktigt att medge att vi förlorar något om vi dör "för tidigt". Att vi går miste om vårt liv, säger han.

Det som gäller är att göra upp med sin egoism:

– Man får ge upp egocentriska tankar om att mitt liv är så viktigt, och se det som att livet går vidare, kanske genom barn och barnbarn, och att det är bra att byta ut mig mot kommande generationer.

Tröstlöst när älskad dör

Men för den som fruktar att någon älskad ska dö finns ingen tröst, menar han.

– Rådet skulle i så fall vara "fäst dig inte vid någon", vilket är en omänsklig livshållning.

Inte heller finns det någon tröst för dem som är rädda för en plågsam död – förutom dödshjälp, menar han.

Och religioner ger visserligen tröst med löften om evigt liv. Men där "kan man ju fundera på om man ska vara rädd eller inte", säger han lite roat, icke religiös som han är.

Har corona-pandemin påverkat vårt sätt att tänka kring döden?

– Ja, döden har blivit mer påtaglig för många. Det finns också en befogad rädsla för covid-döden, om nära och kära inte kan ta avsked eller om bästa möjliga smärtlindring inte finns.

Tänker oftare på döden

Enligt en undersökning som begravningstjänsten Lavendla låtit göra tänker en av tre på döden minst en gång i veckan, och lika många uppger att de tänker oftare på döden nu än förr.

– Det är bra att vara medveten om döden för att bättre kunna leva sitt liv, och inte slösa bort tiden, säger Torbjörn Tännsjö.

Fyller allhelgonahelgen en sådan funktion?

– Jag tror det handlar mer om att upprätthålla relationer än om döden, och att vårda minnet av dem som dött.

Enligt undersökningen är den vanligaste funderingen hur länge man själv kommer att leva, och när vänner eller anhöriga kommer att dö.

En av fem tänker på hur de ska dö, och hur det kommer att kännas.

Var fjärde funderar kring vad som sker efter döden.

Vad tror du?

– Döden innebär att det definitivt är slut på mitt personliga liv. Jag tror att det är en fördel att våga inse det, för då tar man bättre vara på livet.