Igenkänning. Leif Bornvik har lagt senaste året på att skriva skrivit boken gubbjävlar och mycket inspiration kommer från just Täby centrum. Foto: Mikael Andersson

Täbybo släpper bok om gubbjävlar

I sin bok Gubbjävlar har Leif Bornvik tagit sig an ett ämne som han tycker hamnat i skymundan. Nu hoppas han att fler gubbar ska ta ansvar för sina liv och att de bredvid vågar ser människan bakom gubbjäveln på stan.

  • Publicerad 12:44, 11 dec 2019

Leif Bornvik

Bor i Gribbylund sedan 1978 tillsammans med sin fru.

Debuterade med "Kvarlämnat på perrongen" 2017.

Gubbjävlar är hans andra bok. Nu skriver han på en ny roman.

Var tidigare företagsledare och entrepenör i IT- branschen.

Visa merVisa mindre

"Redan när du passerat fyrtio hamnar du i riskzonen att bli kallad gubbjävel". Så lyder orden på baksidan av Täbybon Leif Bornvik nya bok Gubbjävlar.

Med en blandning av humor och allvar har han under ett års tid grävt sig ner i gubbarna och deras vardag. I sorg, ensamhet och i samtalen som finns och som uteblir.

– Gubbjävel är ett generiskt uttryck. På ett djupare plan handlar den om gubbarna där tiden har flugit förbi dem, säger Leif Bornvik.

I boken, som består av korta noveller, får man följa gubbjävlar som finns ute i landet. Frågan om man automatiskt blir en skitstövel bara för att man är gubbjävel ställs också i boken.

Läsaren får bland andra träffa Kalle i Haga och Evald i skogen. Men även gubbarna Anderson och Ruben som träffas på ett kafé i Täby centrum.

Mycket inspirationen kommer från Täby

Boken är en blandning mellan fantasi och verklighet.

Leif Bornvik har bott i Täby sedan slutet av 70 talet och skrivit större delen av boken i hemmet i Gribbylund. Skrivandet kom när han själv blev pensionär och mycket av inspirationen till Gubbjävlar har han fått från Täby centrum.

– Där finns det en kompott av olika människor, går man hit en måndag förmiddag så sitter gubbar lite varstans. Jag har tjuvlyssnat på flera och iakttagit dem, säger han.

Boken lyfter även tyngre ämnen. Om ensamheten som uppstår när man går i pension och om sorgen och längtan efter sin avlidna partner.

– Jag träffade bland annat en man vid Danderyds sjukhus som jag skrivit om. Han berättade att hans fru precis dött. Men han berättade det inte till någon utan sa det rakt ut i luften, säger han.

"Man fick inte gråta"

Just att flera av gubbarna aldrig lärt sig att samtala, trots att de har ett behov av det, är ett genomgående tema.

– Många av gubbarna har en oförmåga att uttrycka känslor, man gjorde inte det förut. Man fick inte gråta utan bet ihop. Jag brukar säga att gräver man i gubbjävlarna så hittar man en människa, säger han.

Efter att boken kom ut har Leif fått många mejl från gubbar som känner igen sig i det han skriver.

– De skriver att de läst och att de nu känner att de måste ändra på sig, säger han.

Mejlen har haft stor betydelse för honom.

– Det låter högtravande, men kan jag genom boken förändra någon gubbes livssituation så blir jag glad. Det måste inte vara så svårt, det kan räcka med att han bildar ett tipsgäng med några andra, säger han.

Tror du att nästa generation kommer att förändra vad en gubbjävel är?

– Jag tror att de kommer bli bättre på att socialisera sig och uttrycka sig, jag hoppas verkligen det.