Bryggockupant. Olovligen förtöjda båtar vid Söders bryggor har blivit en allt vanligare syn. Foto: Kiki Beije

Svårt för staden att bli av med tjuvankrade båtar

De snyltar, blockerar bryggor och kan bli en miljöfara. Dessutom är de dyra och svåra att få bort. Problemet med 
tjuvankrade båtarna längs Söders stränder växer.

  • Publicerad 11:02, 2 nov 2012

Har du promenerat utmed Årstaviken har du säkert sett dem – båtarna som lagt till vid bryggan nedanför Södersjukhuset och det flytande båthuset som ankrat en bit ute i Årstaviken. Just nu ligger dessutom en fiskebåt förtöjd vid Årsta holmar.
– Att folk okynnesankrar har blivit ett stort bekymmer för oss. Folk har hört av sig till mig om de här båtarna. Det är klart att de stör, framför allt vid bryggor där de begränsar tillgängligheten, säger Kenneth Kempendahl, parkingenjör vid stadsdelsförvaltningen.
Att båtarna ligger för ankar gratis kan så klart också upplevas som orättvist bland dem som betalar för sin båtplats. Är båten bebodd finns dessutom risk för nedskräpning och sanitära olägenheter och ett övergivet vrak kan bli en fara för miljön.

Har blivit allt fler
Enligt staden har de tjuv-ankrande båtarna blivit allt fler de senaste åren, men hur många båtar som olagligt lägger till finns det inga siffror på. Ofta är båtarna inte en fråga för stadsdelsförvaltningen utan för exploateringskontoret eller Stockholms hamnar om båten är ett övergivet vrak. Bor någon på båten blir det i stället snarare en fråga för socialförvaltningen.
Slutligen är det polisen och kronofogden som avhyser båten men det är staden som får stå för kostanden om båtens ägare är okänd. Bara transport och återvinning av en båt bedöms av Naturvårdsverket ligga mellan några tusen kronor per båt till upp emot 20 000 kronor per båt beroende på storlek.
– Ansvarsfördelningen gör det svårt att klara ut hur många båtar det rör sig om och det gör också förflyttning av båtarna till en komplex fråga, säger Göran Widegren, enhetschef på exploateringskontoret.

Svårt hitta ägare
Det största problemet är att ta reda på vem som äger båten. Inget register finns. I stället sätts lappar upp på båten, staden kan annonsera i tidningen och polisen kopplas in för att hitta ägaren. En segdragen process.
– I bland är det frustrerande, samtidigt så förstår vi att processen måste ha sin gång, säger Göran Widegren.