En kort tid har gått sedan boken Grim gavs. Sara Bergmark Elfgren är mitt uppe i en fartfylld period av boklansering.
Vi tar en fika på Thelins i Fältöversten.
Hon beskriver sin senaste roman som en crossover, den vänder sig både till unga och dem som en gång har varit unga. Det är en gotisk spänningsroman som rör sig i det lockande och hotfulla.
Den utspelar sig bland annat på Gröna Lund och på det Östermalm där hon själv växte upp.
– Jag har alltid varit fascinerad av Gröna Lund och gick på dagis i närheten. Det är undangömt men samtidigt centralt.
Hon säger att hon var både lillgammal och barnslig som barn.
– Jag gillade att leka längre än man som tjej skulle göra. Samtidigt var jag väldigt seriös och läste mycket. I tonåren kände jag mig udda, men jag hade vänner – framför allt utanför skolan.
I boken finns en karaktär som bor i Fältöversten. Han är en av medlemmarna i dödsmetallbandet som Grim kretsar kring.
– Utan att spoila kan jag säga att han inte är särskilt sympatisk. Men när jag skriver måste jag ändå förstå varför han gör som han gör.
– Det hjälpte att placera honom i en miljö som jag själv var välbekant med för att få honom att kännas närmare.
I Fältöversten. Här låg tidigare Vår teater där hon var verksam under uppväxten.
– Jag gick där från lågstadiet till studenten. Teatern blev en förlängning av leken.
I sena tonåren var hon med i en uppsättning av Beppe Wolgers Djur som inte där hon spelade den utstötta flodhästen Behemot. Pjäsen spelades för förskolebarn.
– Det var första gången jag var med i en lokaltidning, i en glansig flodhästdräkt och allt.
Efter gymnasiet började hon på teaterskola i England. Där insåg hon att skådespelande inte var hennes grej.
– Vissa hade talang, andra hade ett stort driv. Själv insåg jag att jag varken hade tillräckligt av det ena eller det andra för att hålla på med teater på det sättet. Jag ville skriva.
Är vackert
Klass, sociala spel och hierarkier är något som intresserar henne. Det är även något som hon har upplevt i sin vardag och som till viss del har präglat hennes författarskap.
– Det har varit intressant att växa upp i en stadsdel som många har fördomar om. Många ser inte vad som händer bakom fasaden.
– Men Östermalm har förändrats, det är bara att titta på Fältöversten till exempel. När jag växte upp här var stadsdelen mer blandat socioekonomiskt.
Komma bort
När hon var tonåring brukade hon ta långa promenader på fritiden för att komma bort från hemkvarteren.
– För mig var det en frihetskänsla. Jag fick lära känna stan och samtidigt upptäcka nya platser. Men jag har alltid tyckt att Östermalm är vackert och närheten till Djurgården betyder mycket för mig.