Frida Rosell, 21 år, lutar sig tillbaka i fåtöljen hemma i Vendelsö. Nu har hon ett par timmar ledigt på eftermiddagen mellan jobbet som receptionist vid Globen och träningen med elitklubben Västerårs-Irsta på kvällen, dit hon pendlar fem gånger i veckan.

Det är där hon det senaste året tagit stora kliv i sin utveckling, så stora att hon i september fick ett samtal från Tomas Axné, förbundskapten för damernas handbollslandslag, som ville ha med henne på två träningslandskamper mot Polen i Göteborg ett par veckor senare.

– Jag blev så klart jätteglad och pirrig. Då slog det mig att nu får jag ta del av det som de stora spelarna är med om, och jag vara i truppen med dem. Som Bella Gulldén till exempel som jag har sett på tv hur länge som helst, och nu ska jag stå där och passa bollen till henne, säger hon.

Inväntar besked

Landskamperna var förberedande inför uttagningen till EM som spelas i Danmark i början av december. Nu väntar hon inom kort besked om hon också får följa med dit.

– Jag är inte säkrad en plats, men allt kan hända. Efter sista matchen gick jag och Tomas Axné igenom min utvecklingsplan, och visst skulle det vara jättekul att få komma med redan nu, men han sa att det är nu jag ska utvecklas som spelare för att vara som bäst vid OS 2024, säger hon.

Annars är hon inte mycket för långsiktiga mål, utan tar hellre fasta på det som löparstjärnan Linda Haglund inspirerade henne till när hon var hennes mentor på Rudanskolan.

– Hon lärde mig att ha mellanmål, som man vet att man klarar och kan checka av längs vägen. Därför har jag mest fokuserat på att prestera bra i mitt klubblag och hålla mig skadefri. Egentligen har det aldrig varit en morot att komma med i landslaget, men nu är det ett plus som jag är väldigt tacksam för, säger hon.

Började som sexåring

Det var hemma i handbollsklubben Handen SK som det började som sexåring. Det visade sig snabbt att hon hade talang, och det dröjde inte länge innan hon spelade med flickor som var äldre än hon själv.

När hon sedan plockades ut till ungdomslandslaget värvades hon som 17-åring av toppklubben Skuru. Men där var konkurrensen med de äldre och mer rutinerade spelarna så stor, att hon fick sitta mycket på bänken.

För att få mer speltid lånades hon ut till Västerås-Irsta, med vilka hon nu har kontrakt.

– Jag kom dit och fick direkt otroligt mycket mer speltid, och en tränare som trodde på mig. Jag fick tillbaka mitt självförtroende. Det var det bästa som kunde hända mig, säger hon.