Terho Taamanen har cyklat hit från Jakobsbergs centrum i snart trettio år. På hans kolonilott växer det mest blommor och vinbärsbuskar nuförtiden. För den här 73-åringen börjar påtandet nämligen ta ut sin rätt.
– Man får ont i ryggen av hålla på, det är mycket jobb. Jag funderar på att sluta. Men jag tycker att det är så roligt att komma ut hit, det finns alltid någon att prata med.
Ett stenkast längre bort står Ethel Bengtsson och river upp ogräs.
– Jag har inte varit här på en vecka och det syns.
Hon har odlat i hela sitt liv och kallar sig själv för en "trottoarbonde". Den senaste tidens ökade intresse för kolonilotter har hon sett förut.
– Jag har suttit i koloniträdgårdsförbundet och sett att det går i cykler, men det är klart att intresset steg under pandemin. Ibland är det något tv-program där de går runt i halmhattar som gör folk nyfikna.
Tjuvar som knycker
Det har varit ett bra skördeår och hon har hela kylskåpet fullt med inlagda gurkor. Det har blivit en hel del squash, grönkål och morötter också.
– Det är väldigt mycket jobb, därför är det så otroligt tråkigt när människor kommer hit och knycker.
Hennes två bärbuskar har blivit helt länsade och flera grannar grödorna upprivna.
– Men tjuvarna gör inte grovjobbet och rensar. Det låter de oss andra göra.
Hon tycker att stölderna är ett stort problem och hon har buskar längs kanterna för att minska insynen och hon försöker dölja sina grödor genom att plantera blommor runt om.
Flera Mitt i pratar med berättar om att de blivit bestulna. Terho Taamanen fick alla sina potatisar stulna en gång, och även sin squash.
– Det är tråkigt när man väntar på att de ska få växa till sig precis lagom, och så knycker de.
Odlats här i 150 år
Föreningen har funnits sedan början på 90-talet och var redan från start ekologisk. Vattnet kommer direkt från Mälaren och ingen konstgödsel får förekomma.
Men på platsen har det odlats betydligt längre bak i tiden än så. Redan på mitten av 1800-talet odlade man grödor, bär och frukt här och många av äppel- och päronträden är över 150 år gamla.
En speciell plats
Vid ett av dessa äppelträd står Susanne Nilsson och hennes syster. Hon är nybliven lott-ägare och planerar att odla tomater, potatis, squash och lök.
– Vi stod i kö i över två år innan vi fick den här. Det är ju så vackert här och slottet gör platsen speciell.
Men ni är inställda på att det är mycket jobb?
– Haha ja, det är vi. Vi har redan rensat mycket. Vi hade villa förut och har även ett hus i Norrbotten. Men där uppe är säsongen kortare, och det blir lite långt att åka för att vattna.
Trots stölderna är livet på lotten något Ethel Bengtsson inte kan leva utan.
– Det är så trevligt med grannarna, man fikar och pratar med varandra. Det är skillnad på att odla på sin tomt och på en lott, här finns det ett tydligt mål.
Susanne Nilsson håller med.
– Det är så avkopplande, axlarna ramlar ner när jag kommer hit.