– Jag står ett par mil söder om Rättvik efter Siljansvägen. Jag blev nyss omkörd, och hör och häpna: Sedan vevades rutan ner och då var det min granne Anders Zimdahl från Svinninge! säger Åkersbergabon Staffan Nordstrand när Mitt i når honom på telefon.
– Nu står jag och pratar med honom. Det är det första kända ansiktet jag sett på 130 mil!
Snöstorm och iskyla
Färden genom Sverige på åkgräsklipparen - för alla med dyslexi - är nu inne på tredje veckan. Totalt ska det bli cirka 300 mil, med en topphastighet på 12 km/timmen.
Men redan det första dygnet höll den 73-årige äventyraren på att ge upp.
– Första delen mellan Maunu (nära Treriksröset) och Gällivare var fruktansvärd.
Då, vid starten 25 april, hade Staffan räknat med en snittemperatur på fem plusgrader uppe i nordligaste Norrbotten. I stället blev snöstorm och isande kallt.
– Det blev halt och jag började frysa både om händer och fötter så redan efter fem, sex mil började jag fundera på om jag skulle vända.
Kaffe och mackor
I stället satte Staffan på snökedjorna han haft med sig och fortsatte envist genom ödemarken. 23 timmar tog första etappen innan han var framme i Gällivare.
– Det var en lång backe ned, så såg jag en Q8 mack, ställde mig vid en pump och gick in frågade var kaffet fanns.
– Då var det en tjej som sa: Det är han! De hade hört om mig på radion!
– Jag både fick kaffe, smörgåsar och värme och det kom massor med folk. Och jag höll låda om dyslexi. Då kändes det lättare - jag har en mission.
Hittills har Staffan hunnit hålla åtta, nio av uppemot 18 planerade föredrag om dyslexi på olika platser längs sin rutt. Intresset har varit stort, inte minst på sociala medier och i lokala medier.
– Nu är jag på väg till Vansbro och ska ha föredrag med kommunen. Det är ett enormt mottagande. Det hade jag aldrig väntat mig.