Favoritbryggan. Badplatsen nere vid Vallentunasjön har varit Stefan Erikssons favoritplats i över tio år.
Foto: Stefan Källstigen
Tjänsten för uppläsning av artiklar är tillfälligt avstängd
– Det blir min död. Jag är rädd att hamna i skiten igen, säger Stefan.
2010 kom han till ett LSS-boende i Vallentuna. Här har han rotat sig och fått vänner. På dagarna arbetar han på daglig verksamhet, fikar och läser tidningen.
Hamnade i dåligt sällskap
Redan som ung tonåring hamnade han i dåligt sällskap.
– Drogerna blev början på misären, säger han.
Stefans liv under 70-, 80- och 90-talet kantades av drog- och alkoholmissbruk. Misshandel och bilinbrott blev vardag. Han vräktes flera gånger.
– Några åkte in, några har trillat av. Några är kvar i Hässelby, säger han om sitt gamla umgänge.
Först som 45-åring kom Stefan in på behandlingshem, och 2010 fick hans liv ny mening när han placerades på boendet i Vallentuna av Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning.
– Nu gör jag nyckelringar. Dagverksamheten har fått en stor order från Ullared, säger Stefan.
Men den 8 juli i år kom samtalet från handläggaren. Hässelby-Vällingby skulle flytta Stefan till ett gruppboende i Hässelby. Efter 20 år skall han flyttas till de kvarter han försökt förtränga.
– De vill flytta mig till en plats som bara varit elände för mig. Jag lyckades ta mig därifrån i sista stund, säger han.
"Var bara tillfälligt"
Fredrik Skoglund, chef för Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltnings vuxenavdelning, vill inte uttala sig om det enskilda fallet, men han låter förstå i mejl att staden enbart sett Vallentuna som tillfälligt för Stefan i väntan på tomma platser i staden, se faktaruta för mer information.
Stefans serviceboende har skrivit i mejl till Hässelby-Vällingby att beslutet stressar Stefan "något oerhört" och Stefans läkare har rekommenderat Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning att tänka om. Läkaren framhäver att boendet i Vallentuna är en stor faktor till att Stefans mående förbättrats.
– Stefan har en dokumenterad social oro och är fullständigt rotad i Vallentuna. Allt är djupt tragiskt, säger Stefans gode man Sven Vejde.
Innan årsskiftet ska förvaltningsrätten slutgiltigt besluta om flytten.
Filip Magnusson
filip.magnusson@mitti.se
0735-513 120
Därför behöver Stefan flytta
Utgångspunkten enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, är att den enskildes behov ska tillgodoses i den egna kommunen.
Om det inte är möjligt ska hemkommunen bevilja insatsen i en annan kommun. Men när möjligheten finns ska personen hem.
Enligt en dom från Högsta förvaltningsdomstolen från 2012 hänvisas bland annat till kommunens planeringsskyldighet när det gäller bostäder med särskild service.
Vidare skriver domstolen att kommunen i avvaktan på lämpligt boende för den funktionshindrade måste besluta om insatser i form av bostad med särskild service i en annan kommun.
Detta bör emellertid principiellt ses som en övergångslösning till dess möjligheter skapats att erbjuda ett lämpligt boende i den egna kommunen. Detta förutsätter att kommunen kan besluta om ändring av genomförandet av tidigare beslutade insatser.
Källa: LSS-lagen, Högsta förvaltningsdomstolen.
Drogerna blev början på misären.
Favoritbryggan. Badplatsen nere vid Vallentunasjön har varit Stefan Erikssons favoritplats i över tio år.
Foto: Stefan Källstigen
Oviss tid. Stefan Eriksson flyttas efter nästan 20 år flytta tillbaka till Hässelby om stadsdelsförvaltningen får som man vill. Förvaltningsrätten tar beslut innan årsskiftet.
Foto: Stefan Källstigen
Rädd. Stefan Eriksson är rädd att hamna i missbruk igen om han flyttas. Fem veckor fick han på sig att överklaga stadens beslut i somras och flytten skulle ske inom två månader. Nu har han överklagat beslutet till förvaltningsrätten.
Foto: Stefan Källstigen
Fikabordet. Här på gruppbostaden trivs Stefan med både personal och de andra på boendet. På Bällsta bor bland annat personer med utvecklingsstörningar och diagnoser med stort behov av stöd.
Foto: Stefan Källstigen
Fredrik Skoglund, chef på vuxenavdelningen på Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning.
Foto: Ewa Malmsten Nordell
