Många gånger hade vi ett bra läge men så tog det stopp ändå. Som när det äntligen blev en löpningstävling. Det var ju egentligen vår grej men då gick jag och snubblade, säger mamma Jenny.
Men vi deppade inte ihop.
Snarare försökte vi lära oss något av misstagen. Det gäller att vara galet optimistisk. Tänka ”nu hände det här, vad tar vi med oss av det?” . Det gäller hela tiden att inte tappa sugen.
I våra sporter kan man ramla eller bryta av en stav. Det är bara att komma upp på benen igen. Fortsätta, fortsätta.
Jag har själv gjort misstag på tävlingar. Sprungit fel och missat pallplatser och segrar på det. Men det är på något sätt spelets regler och man får lära sig av det.
Tilde och Agnes har varit med mig när jag tränat och tävlat sedan de kunde gå. Tilde satt som 8-månadersbebis och drack välling vid starten. Hon blev infödd i tävlingsvärlden. De var kanske sju, åtta år när jag började träna skidåkning med dem i Täby IS.
Tilde tränar också friidrott i Vallentuna IK och Agnes håller mycket på med orientering.
Jag är jättestolt över deras kämpaglöd och förmåga att ladda om i tävling efter tävling. De har det i sig.
Vi har alla hållit på mycket utomhusidrotter och det gagnade oss i programmet. Man var mycket i kyla utomhus och för många tärde det på humöret och motivationen. Det var inte så glamoröst, men vi kunde härda ut även om vi också tyckte att det var iskallt.
Det är häftigt att ett lag med bara tjejer vann.
Men styrka är inte bara att ha stora muskler. Tävlingen handlade om många olika sorters styrka. Både mentalt och fysiskt, både explosivt och uthållighetsmässigt. Programmet handlar inte bara om att sålla fram starka män som kan uppträda på tivoli. Då skulle bara en massa muskelbyggare vara med.