Gnabb. Lars Bäcklund (längst till vänster), Jan-Erik Frödin (i gult munskydd), Rolf Olsson och Begnt Höglund tillhör spelarna som gnabbas och skämtar mest runt borden. Foto: Claudio Britos

Spelgänget träffas igen – med skyddsvisir och masker

Coronautbrottet ställde in spelkvällar landet över – men i Vällingby har kärleken till bridgen visat sig starkare än pandemin. 94-årige Begnt Höglund har spelat sedan 1940 och njuter för fulla drag av att få sitta med kort på hand igen.

  • Publicerad 16:30, 23 okt 2020

Att se Jan-Erik Frödin titta igenom sina kort känns som att sitta på en salong i Oklahoma på pionjärtiden.

I mörkgrön kostym, gul fluga och passande gult munskydd över munnen går han omsorgsfullt genom korten, innan han tittar motspelarna i ögonen och gör sitt drag.

– Klär upp mig gör jag alltid för spelkvällarna. Det är sedan gammalt, säger han.

Jan-Erik Frödin, 67, klär alltid upp sig till bridgekvällarna. Efter ett långt coronauppehåll har han sedan i oktober fått snöra på sig flugan och kostymen igen. Till höger, Gunilla Steiner-Lindgren. Foto: Claudio Britos

Men detta är inte 1800-talets mellersta USA.

Det är torsdag kväll i PRO-stugan, Solursparken i Vällingby utanför Stockholm.

Sekreteraren Göran Blomquist lyckas till slut få igång den trilskande digitala resultattavlan.

Utanför tilltar den allt råare oktoberkylan. Härinne har kaffet blivit klart.

Rädslan för smittspridningen gjorde det omöjligt för många äldre att spela kort efter coronautbrottet.

Flera har slutat spela. Intäkter och avgifter har sinat. Klubbar har dukat under. Flera har problem att klara hyrorna.

Hässelby bridgeklubb vägrade vara en av dem.

Med strikt krav på skyddsvisir eller munskydd valde man att dra igång spelkvällarna igen i oktober. Det var enda alternativet, berättar Göran Blomquist.

– Vi hoppas att alla kommer tillbaka som spelade innan pandemin. Vi har varit ungefär ett 20-tal varje kväll sedan återstarten, säger han.

94-årige Begnt Höglund (i munskydd till till vänster) har spelat sedan 1940 och har saknat både spelkvällarna och sällskapet, säger han. Detta är tredje bridgekvällen klubben anordnat i oktober. Foto: Claudio Britos

Hur är det att spela i masker?

– Skyddsvisiren funkar faktiskt, men vant mig har jag inte gjort, säger Göran.

Vad är så kul med bridge?

– Det är väl att spelet är som en kombination av schack och poker. Man luras en del, kan lämna en del psykbud och lägger ibland sämre kort medvetet, säger Göran.

Det här är bridge

Bridge är ett kortspel där fyra personer sitter vid samma bord och spelar. En helt vanlig kortlek används där alla 52 korten delas ut och varje spelare får 13 kort.

Spelet går ut på att vinna så mycket poäng som möjligt. Detta gör man genom att vinna så kallade stick som man får poäng för.

Ett stick innebär att varje spelare spelat ett kort – och att den som spelat högsta kortet vinner. Det finns totalt 13 stick att vinna för paren i varje spelrunda.

Paren sitter alltid mitt emot varandra vid bordet.

Visa merVisa mindre

Som mest hörs lite mummel bland de fem borden under kvällens första ronder. Annars är det tyst och koncentrerat.

27 brickor över fyra timmar ska spelas innan kvällen är slut.

Pengar spelar man inte om. Här handlar det bara om kärleken till spelet.

Först i pauserna, ute i köket, pratar man. Ofta om bridge.

Här tar spelarna av sig skyddsvisiren och tar igen sig med kaffe och choklad.

I pauserna tar spelarna av sig skyddsvisiren och munskydden för att kunna fika. Skönt, tycker Ewa Svensson, som tittar in i köket. Foto: Claudio Britos

Ewa Svensson lutar sig in i köket. Hon tycks bara vara i 50-årsåldern och är i sammanhanget ny. Hon är med för fjärde gången och går i pappans fotspår, berättar hon.

– Det tar rätt lång tid att bli bra, men till slut förstår man. Jag är rätt analytisk av mig och tycker det är jättekul.

– Jag kan tänka mig att det ser rätt kryptiskt ut, att vi sitter härinne och spelar i skydd, säger hon med ett skratt.

Nästan alla spelarna bor eller kommer från västerort. Och många har spelat länge.

Begnt Höglund är äldst av alla. Han spelade första brickan 1940, säger han, och var med och grundade Vällingby bridgeklubb 1955. Begnt är tillsammans med Jan-Erik kvällens mest väldressade spelpar.

– Tur att min spelpartner är dubbelt så intelligent som mig, annars hade du inte sett mig här i kväll, säger Begnt och river av ett av många subtila skratt.

UPPKLÄTT: Spelparet Jan-Erik Frödin och Begnt Höglund samt Ewa Svensson i PRO-stugans hall. Foto: Claudio Britos

Hur väljer man spelpartner?

– Man ska trivas ihop. Det är ju ett spel man ska vinna och man tar till de metoder man kan. Men det är också en hobby, man ska ha skoj, säger Rolf Olsson som sitter vid samma bord som Jan-Erik och Begnt.

Just Vällingby är ett slags fäste för bridgen, förstår vi. Tvärsöver parken håller Myntans bridgeklubb till.

– De är fler, men också äldre. Hos oss är faktiskt inte alla pensionärer, säger Hans Åkesson och får med sig ett rungande skratt bland spelkompisarna under kaffepausen.