Menyn är spikad, festkläderna strukna och håret fixat.
Till helgen har Elsa Göransson 100-årspartaj för ett 20-tal familjemedlemmar i äldreboendets festsal.
– Det blir smörgåstårta och schwarzwaldtårta, säger en sprudlande glad Elsa Göransson.
Klarat sig själv länge
Det är en oförskämt pigg 100-åring Mitt i träffar inför den stora helgen. Fram till för ett år sedan bodde Elsa i egen bostadsrätt i "Konsum-huset" nere på Sörgårdsvägen och klarade sig själv i mångt och mycket.
– Jo, jag mår bra. Jag har fått vara frisk. Klarat mig nästan helt från sjukdomar, säger hon.
Mitt i:s reporter och fotograf får varsin hjärtlig kram när vi lämnar över vår blombukett. Elsa är flott klädd. Hon bär dubbla halsband, snygg armbandsklocka, ringar och har välputsade naglar.
– Jag var 17 år när andra världskriget bröt ut och tog realen på Södra kommunala mellanskolan samtidigt, säger hon.
Pappan slet
På Södermalm hade uppväxten varit av det enklare slaget. Elsas pappa ordnade mat på bordet genom olika jobb: på begravningsbyrå, som taxichaufför och som ordningsvakt bland annat. Familjen bodde på Hornsgatan och sedan Heleneborgsgatan.
Elsas blivande man kom också från trånga ettor. En reslig och tjusig blivande polis i 20-årsåldern. Yngst i en syskonskara på tio. De två gifte sig i Högalidskyrkan 1944.
– Vi hade bröllopsfesten hemma i lägenheten. Mamma lagade all mat. 25 gäster fick vi plats med.
Paret flyttade till västerort och folk frågade Elsa hur hon vågade vara gift med en polis, minns hon.
– Så länge han ringde och sade att allt var bra kände jag mig lugn. Jag kunde ju inte gå omkring och vara orolig.
Det tog fem år efter giftermålet, sedan fick de första dottern. Livet blev allt bättre. Maken blev befäl och avdelningschef och fick ansvar för lokaler och inventarier på polisen.
Polislönen gjorde att de kunde skaffa småhus i Kälvesta 1965. Grunden och fasaden fanns på plats, allt annat fick de i princip bygga själva.
– Huset var 125 kvadratmeter stort och flickorna fick egna rum. Det var en dröm, berättar Elsa.
Själv var hon anställd på Sveriges köpmannaförbunds kontor på Kungsgatan i två decennier. Men hon var hemmafru under 14 år när döttrarna var små.
Bodde i Kälvesta i 43 år
– Vi hade aldrig problem med pengar, bråkade aldrig. Vi gjorde allt tillsammans, min man och jag. Men jag saknade jobbet under de åren. Det var tråkigt att sköta allt därhemma.
I 43 år bodde hon och maken i Kälvestahuset, fram tills hans bortgång 2008.
De senaste åren har Elsa fått allt svårare med synen. Men radion går varm och ljudböcker slukar hon. Biblioteket nere vid Spånga centrum besöker hon så ofta hon kan.
– Jag har ramlat ett par gånger och fick en hjärnblödning i fjol. Lite förvirrad kan jag bli, men jag tycker att jag repar mig, berättar Elsa.
Du känns väldigt pigg?
– Jag är med på gympa två gånger i veckan och promenaderna tar jag ju. Promenerat har jag alltid gjort och mått bra av. Så det kan jag rekommendera, skrattar Elsa.