TIDIGARE SOMMARPLÅGOR: MYGGOR, FÄSTINGAR, GETINGAR och ALGER.

Någon mördare är den inte. Däremot en riktig marodör. Sabotör. Men hur tar man då sig an denna sega lilla plågoande? Mitt i vände sig till experten, skribenten och författaren till boken ABC om mördarsniglar från 2008, Kerstin Engstrand. 

– Okulär besiktning, man får träna sina ögon. Det är så nära James Bondbrud man kommer, säger hon. 

Att jaga slemmiga sniglar kanske inte glamourmässigt matchar att bekämpa hala skurkar, men det finns mycket att vinna. Och redan när vitsipporna blommar bör man börja hålla utkik. 

– Dels äter de kopiöst och ödelägger för stora pengar. Dels förökar de sig väldigt mycket. Jag varit i trädgårdar där de utgjort stor halkrisk.

Inte har de några naturliga fiender heller.  

– Jag har försökt mata myskankor, men de sätter dem i halsen. Jag skar sniglarna i småbitar men de ville inte ha dem. Däremot sägs det att igelkottar tar småsnigelungar. 

”Borde ha reagerat”

I slutet av 90- och början av 00-talet blev rapporter om mördarsnigelns illdåd allt vanligare. När Kerstin Engstrand, som då jobbade på TT Spektra, sökte information bollades hon runt bland olika personer på Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Några svar fick hon inte. Tvärtom.  

– Alla ville ha mina tips. Jag borde ha spelat in dem. Nu är de så vanligt förekommande att det kommer att kosta för mycket att bekämpa dem. Myndigheterna borde ha reagerat mycket snabbare. 

Däremot bör man ställa krav på kommunen, menar Kerstin. I sin jakt på mat söker sig sniglarna ofta från kommunal mark till privata tomter med smaskiga odlingar. 

– Trädgården ska vara ett paradis för andra än mördarsniglar! säger hon. 

Jonas Berge