Sylvia Lindberg flyttade hit 2016. Nu sitter hon med nyopererad axel på en av bänkarna vid Malmövägen och ser människor röra sig i en strid ström till och från t-banan. ”Ofta brukar jag sitta vid groddammen, men det kändes lite kallt när jag gick ut i dag så då satte jag mig här i solen i stället.”Hon beskriver området som trevligt.”Men jag saknar katten Cato, han brukade sitta i tunnelbanan och ibland låg han här på en bänk. Nu har jag inte sett honom sedan förra sommaren.”
Magdalena Torpe har bott här i större delen av sitt liv och trivs, men tycker samtidigt att det är lite tomt.”Jag skulle gärna ha fler restauranger”, säger hon när vi träffar henne och barnen Tuva, 7 år, och Julian, 6 år, på Halmstadsvägen. De har just ätit lunch på pizzerian och njuter nu av varsin glass i solen.Magdalena tillägger att skogen är det bästa med Björkhagen.”Det är därför man bor här. Och att det är så lugnt, det är ett bra ställe för barnen.”På frågan om det finns någonting de saknar svarar Julian snabbt ”sommar” medan Tuva vill ha ”cirkus”.
För den som passerar Björkhagen är det framför allt en byggnad som fångar ögat. Det 16 våningar höga skivhuset invigdes under 1950-talet och var länge Stockholms högsta bostadshus. Än i dag är det en byggnad som väcker känslor och som både ifrågasätts och hyllas.Bakom den iögonfallande byggnaden står arkitekten Georg Varhelyi som föddes i Ungern 1913 och flyttade till Sverige 1939.Han har även bland annat ritat Hotell Malmen på Götgatan.
Färgsprakande väggmålningar, signerade Kuturskolan Stockholm och sommarjobbande ungdomar i stadsdelen, förgyller en del av centrum.När vi beskådar verken går Heikki, som bott i området sedan 1993, förbi och tittar uppskattande på målningarna.Han menar att det bästa med Björkhagen är människorna och lugnet.”Det är inte så långt in till stan heller om man behöver någonting”, säger han innan det är dags att gå vidare mot Coop för att handla middag. Vad som serveras?”Det blir husmanskost i kväll, det är det bästa.”