Rivning eller revansch. När byggnader fyller 40 brukar eftervärldens dom falla. Med andra ord är det nu dags för 80-talets arkitektur att synas och ställas inför skranket.

Dan Hallemar, känd från podcasten Staden, har redaktörat en ny bok om tio byggnader som definierade decenniet, bland andra Globen, Tensta gymnasium och Södra stationsområdet.

Han menar att det återstår att se hur 40-årskrisen slår mot stans 80-talister, byggda under en epok som i boken beskrivs som “den svenska arkitekturens mest förvirrade tid någonsin”.

Kitschig uppfinningsrikedom

“När allt plötsligt var möjligt, byggdes också allt möjligt” summeras årtiondet.

– Det kan man till exempel se om man vandrar in i Södra station där man verkligen har gått loss. 80-talet har setts som rätt kitschigt. Att man byggde pelare och valv som skulle påminna om antiken har ansetts löjligt men nu tror jag att man är redo att upptäcka den uppfinningsrikedom och färgglädje som fanns då, säger Dan Hallemar.

Byggen i Skarpnäck och Minneberg präglas av samma tidsanda, liksom det färggranna Globenområdet med sina höga portaler.

Världens modernaste kula kallades arenan när den stod klar. Frågan är hur det var möjligt för en jättegolfboll att slå ner mitt i stan.

– Det sitter ihop med en enorm framtidstro. Ekonomin går på högtryck. Fastighetsbranschen har gott självförtroende och staden finansierar och förverkligar för första gången ett projekt tillsammans med privata fastighetsägare, säger Dan Hallemar.

Stockholm snor evenemangen

Att Stockholm genom Globen tar upp kampen om konserter och idrottsmästerskap med Göteborg och Scandinavium är en annan del av förklaringen, menar han.

– Sen får man inte bortse från att Globen som form är oerhört svår att säga nej till, säger Dan Hallemar.

Att satsa på glittriga evenemang och att göra innerstan, som får en renässans efter utflyttningsåren till förorterna, lyxigare med butiker och bostadsrätter speglar ena sidan av 80-talet.

Men även om det ofta är ihågkommet som extravagant, individualistiskt och nyliberalt så präglas början av årtiondet snarare av ett proggigt arv från 70-talet.

En stad för alla

Tensta gymnasium från 1984, som beskrivs som “den sista dyra skolan”, kan ses som ett exempel på det. I dag står byggnaden tom sen gymnasiet stängdes 2016 efter svidande kritik och larmrapporter om kaos.

– Det är typiskt för det tidiga 80-talet att man flyttar Norra Latin till Tensta för att man ser att det finns ett stort behov av utbildning där och man bygger en ambitiös och påkostad skola. Det måste ses som ett stort misslyckande att den här väldigt fina byggnaden inte kan användas till någonting alls idag, säger Dan Hallemar.

Han tycker att idén att staden ska byggas för alla oavsett vem du är, vad du tjänar, om du är singel eller en barnfamilj, är 80-talsideal vi ska vårda.

– Sen kan man tycka att det byggda resultatet blev så där. Just sättet som det byggdes på, hantverket brister ibland, har inte alltid åldrats vackert. Det kan vi kassera. Men det är också roligt att förfasas och skratta lite åt 80-talet som i alla fall hade ett gott humör.