Om en dryg vecka slår Skärgårdsmuseet i Stavsnäs upp portarna för säsongen. I år visas den nya utställningen ”Starka kvinnor i skärgården”, som kretsar kring fyra lokala kvinnor som alla gjort något särskilt för skärgården och dess invånare.
Det handlar om barnmorskan Johanna Skog från Runmarö, lärarinnan Ingrid Karlsson som jobbade runt på olika öar, fiskförsäljerskan Linnea Andersson och distriktssköterskan Märta Olsson Österman från Djurö. De var aktiva under ungefär samma period från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet och gemensamt för dem var att de var modiga och före sin tid i mångt och mycket, berättar Kristina Popoff, som sitter med i Skärgårdsmuseets styrelse.
– De bestämde sig från början att de inte tänkte bli försörjda av någon utan ville klara sig själva. Några av dem utbildade sig. De tog sig med båt till och från öarna i alla väder, året runt, säger Ewa Kallenbäck, som också sitter med i styrelsen.
Runt var och en av kvinnorna visas foton, föremål och en berättelse om deras liv.
– På den tiden fick barnen på öarna undervisning några veckor per år, inte mer. Så lärarinnan bodde på ön där hon undervisade i cirka fyra veckor innan hon åkte vidare till nästa ö, berättar Ewa.
Öppet utan avbrott i 50 år
Att deras kvinnoutställning visas samma år som 100-årsjubileet för kvinnlig rösträtt i Sverige, är egentligen en slump, men en väldigt lämplig sådan, berättar Agnes Frödeen, som jobbar som museivärd i sommar.
Museet i Stavsnäs sommarhamn har varit öppet för Värmdöbor och andra utan avbrott i över 50 år.
– Med samma ordförande hela tiden, och det säger något om engagemanget, berättar Ewa Kallenbäck.
Utställningen ”En skärgårdsskuta kommer lastad. Bondeseglationen till Stockholm” finns också att titta på i sommar, liksom de fasta utställningarna som handlar om skärgårdsliv, konstnärer och författare i skärgården samt båtar med tillhörande föremål.
Bland annat visas exempel på interiör och ägodelar som en typisk sommargäst kunde ha med sig ut i början av förra seklet: En radio, fina hårborstar, skivspelare och något att fläkta sig med.
– På den tiden var skärgården ett sommarnöje för det fina folket, nästan lite exotiskt, och man tog med sig allt som man tyckte att man behövde, från stan. Och lite till, berättar Agnes Frödeen.