Diktare. 6b på Skanskvarnsskolan i Årsta har skrivit en diktsamling om framtiden. Foto: Sacharias Källdén

Sexor i Årsta skriver om framtiden

Det är inte många dagar kvar i Skanskvarnsskolan för klass 6b som hängt ihop i sju år och till hösten börjar högstadiet i nya skolor. Nu har eleverna skrivit diktsamlingen "På väg mot framtiden" tillsammans.

  • Publicerad 15:30, 27 maj 2022

"Dåtiden är en mycket enklare tid att förstå, för att den har ju hänt". Så skriver Gaius Muammar i boken "På väg mot framtiden som vi inte vet så mycket om" som han och hans klasskompisar i sexan i Skanskvarnsskolan har skrivit.

I dikterna, med tema framtiden, tar flera av skribenterna upp världsläget och klimatfrågan. Men även drömmar om att bli fotbollsproffs, programmerare och dansare. Att få äta hamburgare varje dag. Att skaffa djur. Som inspiration har de bland annat läst Tomas Tranströmer.

Närmast i sikte för eleverna i 6b är sommarlovet, och sedan börjar de i högstadiet i andra skolor.

– Det är kul att gå i Skanskvarnsskolan men det ska bli roligt med förändring. Vi behöver det i våra liv, säger Alva Lagerhed.

12- och 13-åringarna har under året samlat in pengar till förmån för Ukraina.

– Vi har pantat väldigt mycket burkar och sålt kakor i personalrummet. Det känns bra att hjälpa till, säger Jenny Falk Widergren..

"Lite ledsamt"

När Mitt i är på besök sitter eleverna och skriver avskedsbrev till lärarna som de lämnar när terminen är slut.

– Det känns lite ledsamt att vi inte ska gå här längre. Det är en bra skola. Men samtidigt ska det bli skönt med en nystart, säger Levi Irigoyen Falk.

Han tyckte att det var kul att skriva dikter om framtiden och medverkar i boken med "Man vet aldrig" där han frågar sig vad framtiden är. Själv vet han redan vad han vill jobba med.

– Jag hoppas att jag blir arkitekt eller kock. Jag tycker om att rita hus och att laga mat.

Bänkkamraten Bobo Järlmo säger att han vill ha ett roligt jobb när han blir vuxen. I sin dikt "I Spanien i ett hus" bor berättarjaget i Spanien.

– Kanske kan jag köra lastbil, det tror jag är ganska kul, säger Bobo Järlmo.

Stella Klingberg blir lite nervös när hon tänker på framtiden.

– Man vet ju inte riktigt vad som kommer att hända. Om det blir bra eller dåliga saker. Men jag vill i alla fall bli apotekare eller målare, säger hon.

Klasskompisen Isabella Hansson Ihanus har funderat på att bli läkare.

– Men då måste man gå i skolan jättelänge och det vill inte jag, så jag vet inte riktigt vad jag ska jobba med sen.

Växer ihop

Läraren Lili Kapper är stolt över sina elever. Det känns vemodigt att de slutar, säger hon.

– Man växer liksom ihop med sin klass. Man blir fäst vid eleverna. Trots att jag har jobbat som lärare i trettio år är det alltid lite jobbigt.