"För mig är priset mest ett kvitto på att man gör något bra, en klapp på axeln som betyder jävligt mycket.
Vi var tre, fyra vänner som startade projektet Tryggt tugg 2017. Det var en period då det var lite oroligt i Hallonbergen. Eftersom vi är uppvuxna här och vill ungdomarna väl kom vi på att vi kan nattvandra två gånger i veckan.
I stort sett alla i Tryggt tugg är uppvuxna i området, då känner man till det på ett annorlunda sätt. Och det är lättare för en ungdom att dra en parallell till mig än till 'Kalle, 52, från Djursholm'. Om de ser att det går bra för mig eller någon annan i Tryggt tugg-gruppen vill de kanske anamma det mer. Tanken är också att rekrytera unga som tar över efter oss.
Min uppväxt i Hallonbergen var najs. Vi spelade fotboll typ varje dag, hängde varje dag ute runtom i området. Det spelade ingen roll vilken gård, man hade vänner på alla gårdar. Nu finns det inte lika mycket för ungdomar att göra och då är det lätt att hamna snett. Att ge dem en meningsfull fritid är A och O. Samtidigt känns det som att det finns fler från området som vill området väl i dag, jämfört med när jag växte upp.
Min familj har jämnt pushat mig att plugga och jobba hårt, så jag har alltid känt att jag inte vill göra dem besviken. Därför har jag alltid gjort mitt yttersta. Och jag har alltid haft fotbollen som jag ägnat väldigt mycket tid åt, både i barndomen och nu när jag har blivit äldre. Det, ett fritidsintresse, kan vara en sak som har hållit mig på rätt bana; man går till skolan och till träningen, sedan är man helt slut.
Nästa läsår går jag in på mitt sjunde år som lärare i idrott och hälsa på Grönkullaskolan. Inför framtiden har jag inga särskilda planer, men jag skulle gärna vilja vara med och bilda en egen skola i rollen som rektor. Det är ingen plan, men en dröm."
Berättat för Alexander Kuronen.