– Jag kunde inte sluta tänka på händelsen och började skriva anteckningar i min telefon, säger hon.

När Ted Gärdestad tog sitt liv vid pendeln i Sollentuna var Josefin Enoksson bosatt i kommunen. Det påverkade hennes som så många andra. Sjutton år senare inträffar en liknande händelsen i hennes nya bostadskommun, Solna.

– Det är som att händelsen med Ted Gärdestad legat i bakhuvudet hela tiden. Sen när ännu en man tog sitt liv på ett liknande sätt så kunde jag inte släppa det, säger hon.

Josefin Enoksson började titta på siffror över antalet personer som tar sitt liv varje år. Siffrorna visade att betydligt fler män än kvinnor begår självmord. Hon undrade varför.

– Idag pratar vi om kvinnomisshandel och våldtäkter, vilket öppnar upp för att våga berätta om det. Nu behöver vi göra samma sak med psykisk ohälsa, speciellt bland män.

Personligen tror hon att antalet män som begår självmord är fler för det inte är accepterat att prata om känslor för män. Men för att lösa ett problem måste problemet undersökas, menar hon.

– Jag går själv i samtalsterapi. Där tittar man djupt ner i sig själv och pratar om det som varit jobbigt i livet. Som en research i sig själv. Det finns oftast en anledning till varför människor mår som vi mår. Om vi pratar om problemet kan vi också lösa det.

Josefin Enoksson skrev dygnet runt, på jobbet, på natten, när hon var på språng. Anteckningarna i hennes telefon slutade med 30 sidor i skrivprogrammet Word. På datorn fortsatte skrivandet. Det var som huvudet hade fullt av dialoger som ville ut. Hon strök delar av texten, ändå slutade det i ett manus med två akter.

– Jag skickade manuset till en vän som är skådespelerska. Hon blev lyrisk över texten och ville vara med i pjäsen.

Vännen, Birgitta Rudklint, visade manuset för Pontus Olgrim. Han tyckte om det och ville spela i pjäsen. Josefin Enoksson förstod att hon inte skulle tjäna några pengar på detta, men hon ville betala skådespelarna som ställde upp. För att, som juridisk person, kunna betala ut lön och hyra en teater till föreställningen grundades en ideell förening, Teater Quimera.

– Vi hittade den deprimerade karaktären till pjäsen, det är Henrik Lundström. Alla skådespelarna tyckte om manuset och därför ville de vara med.

Pjäsen handlar om relationen mellan två bröder. Den ena brodern är framgångsrik och hamnar i en depression.

– Vem som helst kan må dåligt. Det kan vara små saker i barndomen som påverkar hur vi mår i vuxen ålder. För att må dåligt behöver inget traumatiskt ha skett.