Maria Niemi Börners son Emil och hans flickvän Johanna skulle cykla jorden runt. Men äventyret fick ett abrupt och oerhört sorgligt slut. De var i Brasilien, nära den bolivianska gränsen, då de blev påkörda av en bilist, en fartdåre som enligt polisrapporten körde i 150 kilometer i timmen. Johanna dog och den då 25-årige Emil blev svårt skadad och fördes till sjukhus där han tillbringade tre veckor.
– Jag ville med föreställningen berätta hur man trots allt tar sig igenom en katastrof och att det blev bättre. Men den är även för alla runtomkring som undrar hur man ska göra när någon drabbats. Den ska vara ett stöd och skapa förståelse, förklarar Maria Niemi Börner när vi möts över en kopp kaffe på teater Reflex ett par veckor innan premiären.
Hon är förutom komiker och skådespelare även socionom och van att möta människor i kris. Nu befann hon sig plötsligt i deras situation. Hon läste böcker om andra som också drabbats, för att känna sig mindre ensam. Och hon skrev dagbok.
För tre år sedan bestämde hon sig för att även andra skulle få ta del av berättelsen.
– I dag har jag bearbetat det färdigt, vilket gör att jag kan göra den här föreställningen. Det är ingen terapi för mig. Dessutom iklär jag mig rollen av skådespelare, det är annorlunda mot nu när jag sitter här och är Maria, förklarar hon.
Hur är det med Emil i dag?– Du skulle du inte se det på honom, han är som vem som helst. Men han blir lätt hjärntrött, har svårt att fokusera och kan bara arbeta halvtid.
Inga garantier
Trots den sorgliga händelse som ligger till grund för föreställningen är hon noga med att poängtera att den rymmer en del svart humor. Och hon vill absolut inte dra ner publiken.
– Det är sorgligt, men till slut klarar man det. Och när jag satt där på sjukhuset i Brasilien och det säkert var 50 grader i rummet kommer det plötsligt in evangeliska predikanter, den ena efter den andra. Hela situationen var surrealistisk, minns hon.
Maria Niemi Börner har spelat teater här inne tidigare. För tio år sedan satte hon upp föreställningen "Mitt liv i rörelsen".
I dag har hon en annan livsinsikt än hon hade då.
– I dag tar jag tillvara på vardagliga saker mer. Det finns inga garantier i livet.