Krönikör. Inga-Britt Benter är en glad Östermalmsbo som med jämna mellanrum skriver krönikor för Mitt i. Foto: Pekka Pääkkö

Pojke på elsparkcykel väckte känslor

Pojken åkte på en cykel som vår krönikör inte har så mycket till övers för i stadsmiljö. Ändå fann de varandra på något sätt.

  • Publicerad 15:57, 5 nov 2021

På väg genom Gustav Adolfsparken får jag syn på en kille som åker upp och ner på en elsparkcykel. Hann trixar och fixar.

Han verkar lite för ung för att köra så jag stanna till och frågar:

– Är detta en vanlig elsparkcykel?

– Ja, svarar han, och i samma ögonblick:

– Och jag som trodde att du skulle skälla på mig!

– Nej, varför det? Är det någon som skällt på dig?

– Jaa.

– Kör du på gatan eller trottoaren?

– Bara en gång.

Inte på trottoaren väl?? Ajajaj. Varför finns det förresten inga ringklockor som talar om när cyklarna kommer susande?

– Jo, det gör det, säger han, och plingar i en klocka på styret.
– Märkligt att ingen använder den, muttrar jag lite för mig själv.

Han berättar att han normalt tränar med ett gäng andra på en asfaltbana norr om Stockholm. Däremellan får han träna där det finns plats och möjlighet.

– Jag behöver en bättre hjälm, och bättre vantar. Det här är mina gamla dagisvantar, säger han.

Jag är på väg att posta ett brev så jag säger hej då och ”tänk på vad jag sa om att köra försiktigt.”

Då säger han helt oväntat:

– Tack för att du är så trevlig!

Jag blir helt paff, att en så pass ung kille tänker så är en sak, men att säga det – till det krävs det mod!Det är med blandade känslor jag går vidare till brevlådan. Tänker på den unga, glada killen som hittat sin grej, men också på dem som haft oturen att drabbas.

– Hej då! hör jag plötsligt någon skrika långt bortifrån andra änden av parken.

– Ja, men hej då, tack för att du är så trevlig! skriker jag tillbaka, men det hördes nog inte!

Omdebatterade. Ett fordon som väcker känslor. Foto: Mitt i

Det är bra att ungdomar har något att ägna sig åt, samtidigt kommer jag att tänka på två personer jag känner som båda har skadats av elsparkcyklar.

En dam snavade på en slarvigt ställd cykel, en annan dam blev påkörd av en ung tjej, som dessutom smet från platsen. Det blev operation, sjukhusvistelse, och mycket lång rehabilitering som fortfarande pågår. Damen måste gå med rullator.

”Man har stulit ett år av mitt liv,” säger hon.

Så elsparkcyklar hör enligt mig absolut inte hemma på trottoarer
– och kanske inte ens i stadsmiljö.

Än så länge tar ingen över­gripande ansvar för de här fordonen. Statistik från sjukhus i Stockholm visar att man i stort sett varje dag får in personer som skadats i samband med elsparkcyklar.

Jag behöver en bättre hjälm, och bättre vantar.