Vem bestämmer egentligen vad ett område är. De som bor där eller de utanför. Och hur påverkas de som bor där av den allmänna bilden. Det är tankar som upptar konstnären Paula Urbanos tid. Efter 25 år borta från sin uppväxtort Skärholmen har hon nu landat och är i full färd med att installera sin utställning ”Viskningar från förr”.
– Jag vill undersöka den sanna bilden av förorten, säger hon.
Själv minns hon en tid av värme – med vännerna. Ändlösa promenader där de gick omkring i området och pratade om livet och det som rörde sig i deras huvuden. Tankar om kärlek, livet och framtiden. Men samtidigt väldigt här och nu.
– Skärholmen var en sådan idyll på 80- och 90-talen. Det spelade ingen roll varifrån man kom, vi var kompisar utifrån vad man gillade och alla fick vara med. Det var antirasism i praktiken, säger hon.
Ställer ut i centrum
När vi träffar henne i Ateljé SKHLM i Skärholmen centrum är hon iklädd en keps med en svart panter. Men det var egentligen aldrig hennes attribut. Inte heller hiphopen. Själv lyssande hon på singer-songwriters, gitarrmusik och Lisa Ekdal.
– Skärholmen och förorten förknippas väldigt mycket med hiphop men jag har aldrig känt igen mig i det, det var för hårt för mig. Nu har jag skaffat keps och ska bli vän med mitt förortsjag, säger hon.
Mest på skoj, för i utställningen vill hon lyfta andra bilder. Om vardagen och vänskapen.
Allt började med att hon skulle flytta från Gröndal till sitt nuvarande hus i Långbro och hittade en gammal låda med bland annat lappar, brev, kalendrar, konsertbiljetter, skolfoton, en SL-remsa och sina mjölktänder.
Nu finns tänderna i en burk av glas som ligger i en träkista.
– I barntanden finns mitt dna, nu tittar jag in i mig själv genom de här sakerna, säger hon.
Samtidigt vill hon att utställningen ska vara allmängiltig. Något som fler känner igen. På ena väggen sitter hopskrynklade lappar som hon och klasskompisarna skrev och skickade till varandra under lektionstid. Enkla konversationer som ”Jag ringde dig igår”, "Är ni ihop?”, ”Nej!” och ”Jag äter nog hemma”. Texter som speglar en tid innan internet och sociala medier.
En annan del är en film med en promenad genom området som hon och hennes vänner ofta gick, där barnröster får återge några av deras konversationer.
"Vill nyansera bilden av förorten"
Paula Urbano är uppvuxen i Skärholmen med chilenska föräldrar men flyttade redan i gymnasiet till Uppsala för att studera. Där och på de konstskolor hon gick blev hon varse en bild många andra har av Skärholmen och orten. Som gick stick i stäv med henne egna erfarenheter. Andras bilder fick henne som ung att skämmas, så i stället för att säga var hon kom ifrån sa hon ”jag gick gymnasiet i Uppsala". Nu vill hon ändra på allt och istället ge sin egen version, för sig själv och för andra i orten.
– Jag har insett att jag tycker om Skärholmen. Och jag vill nyansera den negativa bild som finns av förorten för den påverkar dem som bor där, deras självbild och självförtroende, säger hon.