Sedan 2019 har de så kallade LVM-anmälningarna ökat med nära 150 procent. Hittills i år rör det sig om 32 anmälningar rörande 26 individer. LVM står för lagen om vård av missbrukare och anmälningarna görs framförallt från sjukvården då en missbrukare antas vara i behov av vård på ett statligt behandlingshem.

Ansökningar om vård från de beroende själva och anmälningar från anhöriga har också blivit fler under pandemin. En exakt statistik är svår att redogöra för eftersom förvaltningen på sista tiden har förändrat sitt sätt att redovisa. Men Carina Engelke, chef på vuxenheten, uppskattar att de har ökat med ungefär 20 procent.

Det har bland annat märkts av på arbetsbelastningen. Anmälningarna runt en och samma person har också ökat, vilket kan bero på att missbruket blivit tydligare för familjen när en beroende är mer hemma. Men det kan också bero på att det har varit svårare att ses på grund av smittorisk.

– Många föräldrar har varit mer oroliga för sina vuxna barn när de inte har kunnat träffats och hjälpa till att bryta beroendet, säger Carina Engelke.

Ökade kostnader

Vuxenheten har under pandemin sett att fler personer med beroende har fått en kombination av svårigheter. Det kan vara att de utöver sitt beroende också har svår psykisk ohälsa och/eller fysisk ohälsa.

– Det är svårt att se om ökningen av det här bara hänger ihop med pandemin, men skyddet man har haft med sin omgivning har inte hållit, säger Carina Engelke.

Kostnaderna för behandlingshem har ökat mycket. Det beror delvis på att kombinationen av svårigheter ofta kräver större insatser av flera vårdgivare samtidigt, men också att utslussningarna från behandlingshemmen har tagit längre tid.

– Det har varit svårare att få till bra samordnade planeringar i öppenvård för personer som har stora behov. Det har påverkats av alla restriktioner och brist på plats, säger Carina Engelke.

Vill stanna på hemmet

I vanliga fall avbryter en del personer med beroendeproblematik sin placering på behandlingshem i förtid, men under pandemin har många av dem varit oroliga för att ge sig ut i samhället.

Många har haft svårt att komma vidare till ett nytt jobb eller så har de förlorat jobbet de hade.

– Helt plötsligt försvann hoppet om att vara på väg ut i samhället, säger Carina Engelke.

Tyresö höll öppet

På öppenvården Måsen anpassades verksamheten med mindre behandlingsgrupper, mer individuellt arbete och i vissa fall digitala möten. För att kunna hjälpa fler har behandlingen i vissa fall inte kunnat vara lika omfattande som personalen hade önskat.

– Även om vi inte har kunnat ge behandling som önskat till alla så har de som sökt ändå kunnat komma hit, säger Johanna Lindholm, gruppledare på Måsen.

Innan pandemin var Måsen på väg in i ett utvecklingsarbete. De hade planer på att starta en kvinnogrupp och en mixad grupp för både anhöriga och missbrukare, men när restriktionerna slog till sattes arbetet på paus.

Oro för framtida ökning

Nu är de bekymrade över hur konsekvenserna av pandemin kommer att påverka deras verksamhet de närmaste åren.

– Risken finns att många som har druckit mycket på helgen har börjat dricka även i veckorna, det kan bli så när man inte behöver gå till jobbet. Vi måste rusta oss för hur vi möter de här personerna när de eventuellt kommer, säger Johanna Lindholm.

De tror att de här personerna med riskbruk, som kan vara på väg in i ett beroende, just nu i första hand söker annan hjälp, som till exempel för stress eller depression hos psykologer, innan de kommer till beroendevården.

– Vi önskar att fler vågar komma till oss tidigare och att man kan prata mer öppet om sitt beroende.

En annan tendens är att spelberoendet verkar ha ökat. Förut skedde spel på idrottsarenor och andra offentliga platser, nu har det flyttats till hemmen.

– Nätcasino har skjutit i höjden. Man sitter hemma ensam och spelar, säger Johanna Lindholm.

För 10 år sedan kom Magnus Nilsson till Måsen för första gången, då 35 år med en sambo och en relativt nyfödd dotter hemma. I maj 2020 kom han tillbaka, hemlös och utan något som han tidigare värdesatt. Drogen var viktigast, den blev ett sätt för honom att fly när han inte stod ut med sig själv. 

– Jag har nått botten många gånger, det kommer nya och djupare bottnar hela tiden. Den här senaste gången skulle jag ha dött om jag inte sökte hjälp. Det var de två valen jag hade, säger Magnus Nilsson.

Även om inte han blev drog- och alkoholfri efter första gången så säger han att varenda timme på stolarna i behandlingsrummet på Måsen har gett något.

– Man kommer varandra nära och yttrar saker man inte har sagt till någon tidigare och försöker vara ett stöd för varandra.

Livslång sjukdom

Nu sitter Magnus på Måsen tillsammans med drog- och alkoholterapeuten Martin Hietala och gruppledaren Johanna Lindholm. Han är 45 år och har varit nykter och drogfri i drygt 1,5 år. Han har ett jobb och kontakt med sin dotter igen.

– Jag är oändligt tacksam för vad Måsen och Tyresö kommun har gjort för mig personligen. Tack vare dem har jag fått tillbaka livslusten och ett liv. Jag har lärt mig att hantera livet som det är för alla, upp och ner. 

Magnus håller på att ta revansch på livet, men hans sjukdom kommer finnas kvar för alltid.

– Om jag inte behandlar min sjukdom så kommer den tillbaka.

Men han känner sig trygg med att det finns hjälp att få i Tyresö. Efter Måsen finns det många självhjälpsgrupper.

– Det finns inga garantier, med oddsen är bättre om man fortsätter gå på gå på självhjälpsmöten efter behandlingen, säger Martin Hietala.

Många kommuner runtomkring har inte haft öppet på samma sätt som Måsen, en del har haft öppet via skype. För Magnus var det livsavgörande att Måsen hade öppet.

– Om Måsen inte hade haft öppet under pandemin så hade jag inte levt i dag.