I en källarlokal bakom en oansenlig dörr, en trappa ner från Kocksgatan 24, ligger den kanske mest anrika boxningslokalen i Sverige. I nästan hundra år har det boxats här, och sedan 1969 har Hammarby boxning hållit till i huset.
Den här morgonen leder klubbens huvudtränare Joel Grandell ett träningspass med boxarna Ellen Lo Eriksson och Ibrahim Bakhtiari. De är i form, men samma sak kan inte sägas om klubben. Den är nere för räkning på grund av pandemin.
– Vi har samma kostnader som vanligt, men inte lika många som tränar. När tävlingarna drar i gång i höst vet jag inte vad som händer. Vi kanske får säga upp lokalen och träna utomhus, säger Joel.
Tappat många medlemmar
Motionspassen har besökts av folk i alla åldrar, tränade som otränade. Men restriktionerna har gjort att färre får plats.
– Vi har tidigare haft över 70 pers inne här på samma pass, nu får vi ha typ 15, säger Joel.
Det har gjort att antalet medlemmar har rasat, från nästan 400 till strax över 200.
I höstas öppnade även klubben ny filial i Skarpnäck. Förhoppningen är det ska bli en mötesplats för söderorts ungdomar, och användas i samband med läger och landskamper. Men nu äter den mest pengar, i väntan på att restriktionerna lyfts.
"Min största trygghet i livet"
I bagaget har Hammarby boxning 15 SM-guld. Nyss tilldelades de Nelson Mandela-priset, för insatser för integration. En av dem som hittade till klubben via ett sådant projekt är Ibrahim Bakhtiari, som är född i Afghanistan. I dag är han med i svenska U22-landslaget.
– Hade jag inte haft boxningen vet jag inte vad jag hade gjort. Hängt ute på gatan med grabbarna, gjort fel grejer. Jag hoppas att klubben inte stänger, det vore skitjobbigt.
Ellen Lo Karlsson säger att det vore förkrossande om klubben fick lägga ner.
– Den är avgörande för kampsporten i hela landet. Det här är också min största trygghet i livet. Jag kan vara härifrån i perioder, men är alltid välkommen tillbaka. Det är en familj.
Fortfarande med i matchen
Peter Ljungkvist, vice ordförande i Hammarby boxning, beskriver senaste ett och halvt åren som en ekonomisk katastrof. Allehanda bidrag har sökts, ändå är det svårt att få det gå ihop.
Därför vände sig klubben nyligen till fansen på sociala medier för hjälp. Responsen lät sig inte vänta.
– Bajenfamiljen är helt fantastisk, det finns inga lojalare fans. Vi har fått in en bra slant. Det kommer från alla håll, till och med en gnagare skickade pengar. En privatperson donerade 100 000 kronor. Vi klarar året, tack vare fansen, säger Peter Ljungkvist.
Personen som gav 100 000 kronor. Var det Alexander Skarsgård?
– Nej, tyvärr inte. Han är självklart välkommen att också göra det.