Som lokaltidningsreporter försöker man ha örat mot marken, men det finns saker man missar. Som att en stolpe mitt framför centrum kallas ”Linus stolpe” efter att en polis, som var stolpens namne, råkat backa in i den.
Det är första stoppet på den improviserade Vårbergs-vandringen som Johan Stigholt, fotograf och projektledare för Stadsmuseets projekt ”På Plats”, tar med Mitt i på. Han har för museets räkning dokumenterat 70 stadsdelar i Stockholm. Tiotusentals bilder på hus, i tusentals vinklar. Mest gillar han Vårberg.
– Det var när vi inventerade miljonprogrammen på nittiotalet. När vi kom till Vårberg blev det min favorit direkt. Det är grönare än många andra miljonprogram.
Vi fortsätter genom centrum till en liten grekisk-ortodox kyrka. På 70-talet var det ett dagis. I dag pryder ikonmålningar fasaden. De som gick där har kanske egna barn idag. Barn som inte tänkt på kyrkan, som ligger undanstoppad i en av Vårbergs bakfickor.
”Som små Bullerbygårdar”
Turen går vidare, upp mot en av Vårbergs alla utsiktsplatser.
– När vi frågade Vårbergsborna som intervjuades i projektet om deras favoritplats, ville flera ta oss hit.
Norrut bär det av. Med vinden i håret och raska steg uppför Vårholmsbackarna.
– De är verkligen som små Bullerbygårdar, säger Johan Stigholt om radhusen som ligger utströdda längs vägen.
– Vårberg är inte alls så monotont som många tror. När Skärholmen-Vårberg byggdes blev privata byggherrar lovade en del av husen. Men i Skärholmen tog kommunen nästan allt. De privata fick samsas om Vårberg, och därför ser allt så varierat ut.
Vårholmsbackarna revisited
John Steinbeck skrev i reseskildringen Travels With Charley att ”Hösten är en härlighet. Eftersom den aldrig går att komma ihåg kommer den alltid som en överraskning”. Och för den som glömt hösten kommer vyn på toppen av Vårholmsbackarna också som en överraskning. En av de bästa Mälarvyerna i Stockholm.
– Californiavägen kallas den här biten, fick jag reda på. En fin bilväg nära vattnet, det för väl tankarna till Kaliforniens kust.
Det sista stoppet är Kvarteret Gränsholmen. Eller ”Ufo-husen”, som Johans kollega, byggnadsantikvarie Per Olgarsson, kallar dem under sina guidade turer i Vårberg.
– Eftersom utrymmet mellan trappan och marken gör att det ser ut som om de bara landat här, förklarar han.
En australiensisk arkitekt, John Morton, ritade de åtta husen som byggdes i slutet av 1960-talet. Men när byggnadsantikvarien Per skulle göra research på honom verkade arkitekten ha gått under jord. Ingenting fick han reda på.
Ska bli en bok
Tanken är att allt ska mynna ut i en bok, med intervjuer och bilder från Vårberg. Vilken bild symboliserar Vårberg? För vissa, Linus stolpe. För andra, utsikten från Californiavägen, och för några, kanske faktumet att en arkitekt satte sig ner för att rita åtta svävande hus, och sedan försvann.