På jakt efter kulor och krut i Karlberg

  • Publicerad 11:17, 18 maj 2016

Med raska pedaltramp gick färden genom
Huvudsta.

Efter att ha passerat de barnsliga åren av mitt då unga liv lämnade jag lekar som indian och cowboys och kurragömma.

Nu var det dags att utforska Solnas okända marker som låg längre bort. Vi grabbar hade hört talas om en plats där det både pangades och smälldes. Sådana rykten måste vi så snart som möjligt undersöka sanningshalten i.

Karlbergs slott med militärhögskola var platsen att besöka. Det var hinderbanan och skjutbanan som lockade.

Den nya cykeln, av märket Svalan, äntrades med iver. Med raska pedaltramp gick färden genom Huvudsta. Vi cyklade förbi Statens Bakteriologiska Laboratorium, med sina hästar i hagen. Som vanligt gnäggade hästarna brunstigt, undrar vad de fick för specialkäk?

Vi grabbar var förtjusta i Karlberg som resmål. Det första stoppet var att proviantera vid SJ:s koloniträdgårdar. Där lockade både äpplen och päron. Plommonen var också tilltalande, men de behövdes ätas snarast. Om man sparade i fickorna, bland äpplen och päron, slutade de oftast som plommonmos.

Stärkta av energipåfyllningen fortsatte färden mot Karlberg och skjutbanan för att leta tomhylsor och att gräva i skjutvallen efter fina exemplar av de skjutna kulorna. Jag kände mig som en arkeolog i Saharas sandhav, letande och grävande efter vackra artefakter.

Nåväl, dessa kulor och tomhylsor skulle senare monteras ihop för att bli ett tufft halssmycke. Monteringen utfördes på kommande slöjdlektioner. Med hjälp av pelarborren så borrade man ett hål igenom tomhylsan. När det var gjort så pressades den fina kulan tillbaka i hylsan. Därefter träddes en tunn metalltråd igenom hålet och så var smycket färdigt att hänga runt halsen. Fräckt!

Men åter till Karlberg, nu till hinderbanan. Det var ett riktigt mandomsprov att ta sig igenom alla hinder av olika svårighetsgrad. Klättra högt och krypa lågt. Men roligt var det.

Det fanns andra skjutbanor att fynda vid. SJ:s pistolskyttebana, som låg öster om nuvarande postens huvudkontor, var en närmare plats att cykla till. Men även där gick det att proviantera i koloniträdgårdarna. Även skjutbanorna vid Järvafältet besöktes ibland. Det var lite långt att hoja dit från Nybodagatan. Men det var också ett äventyr.

Dessa utflykter, letande efter kulor utan krut, var mycket spännande.

Kanske var det början till mitt stora jaktintresse, som senare i livet förädlades av morfar Eric i de småländska skogarna. Men då var det kulor med krut som gällde.