Lämnade vind för våg. En vanlig syn på Stockholms vatten. Här är fyra aktuella ärenden, vet du vem ägaren är? De nedre träbåtarna guppar vid Hägerstenshamnen, den gula ligger vid Långholmen, och den röda vid Liljeholmsstranden. Foto: Stockholm stad
Övergivna sjövrak kostar staden miljoner – här är listan
Sommar, sol och – vrak. Lika säkert som tidvattnet, är att övergivna båtar är en Marianergrav som Stockholms skattebetalare tvingas att sänka pengar i.
- Nyheter
- Publicerad 07:21, 16 aug 2017
Nordens Venedig duger inte bara till att cruisa runt på vattnet. Det är också en bra stad för de som inte vill ta hand om sina gamla uttjänta fartyg på ett miljömässigt sätt. På byråkratsnack heter det "olovligen förtöjda båtar" och är exakt vad det låter som: båtar som ankrats på stadens mark utan tillstånd.
Ofta är det rena vrak, sjöodugliga farkoster som ägaren dumpat för gott för att slippa pynta för bärgning och skrotning. Den notan får då skattebetalarna stå för. Under 2016 och 2017 har det hittills flutit iväg närmare 1,3 miljoner kronor på det förlustkontot.
Det är en lång och tidskrävande byråkratisk process från första rapport till skrottippen. I skrivande stund har exploateringskontoret span på ett 20-tal båtar som misstänks övergivna.
Nu rensas Kungsholmens stränder – på vrak
Och siffran är beständig: de har inte sett någon förändring i antalet de senaste åren.
– Det ligger båtar olovligen förtöjda inom hela kommunen. Till exempel vid Årsta Holmar och Ulvsundasjön och i Hägersten, berättar Frida Nordstrand, markförvaltare på Exploateringskontoret.
3 600 kr per ton
Och det är allt från små jollar till större skutor. Förra året bärgades till exempel två stycken vid Lilla England i Blackeberg, som vägde cirka 50 ton styck och var 15-17 meter långa. Pris för den operationen: 360 000 kronor.
Eftersom det inte finns något register för mindre båtar är det upp till den ensamma handläggare som jobbar med frågan ute på fältet, att sjösätta en spårning av ägaren. När det inkommer rapport om en misstänkt övergiven farkost åker handläggaren ut och sätter en lapp på den. Sedan anmäls det till sjöpolisen som hjälper till med spårningen.
Essingens vrak en dyr historia
Handläggaren gör återbesök för att se om något förändrats. Om en ägare hittas går saken vidare till Kronofogden som begär avhysning. Men om det inte händer, och Exploateringskontoret kan göra rimlighetsbedömningen att skorven är akterseglad för gott, kan de slutligen beställa skrotning.
Omlagt tamp startar om seg process
I bästa fall kan det ta tre, fyra återbesök och två, tre månader. Men oftast tar det mycket längre.
– Det är ingen snabb process. Om båten flyttats eller en tamp lagts om så är den inte övergiven, och då arbetar vi vidare med att eftersöka ägaren. Vi kan inte riskera att göra oss skyldiga till egenmäktigt förfarande, säger Frida Nordstrand
Egenmäktigt förfarande innebär bland annat att ta något utan att du har tänkt behålla det.