I pjäsen möter vi fem förortstjejer som varit vänner sedan de var små. Nu är de varandras stöd och inspiration.
Pjäsen handlar om systerskap och hur det är att växa upp som tjej i förorten och följer tjejernas personliga resor där en har en familj som har problem med ekonomin och försöker hjälpa sin mamma, en har utmaningar med sina kompisar, en försöker finnas till för sin familj och rädda sina syskon, en har en kille som inte är schysst och en drömmer om att få uppmärksamhet och bekräftelse från sin mamma.
Skrev pjäsen hon saknade
– Alla har sina utmaningar men de hittar styrkan hos varandra för att hantera det de går igenom, säger Seluah Alsaati, dramatiker och författare som har skrivit pjäsen.
Seluah Alsaati är uppvuxen i Akalla och bor sedan åtta år i Skärholmen. Hon har själv saknat en liknande pjäs.
–Det finns ingen föreställning hittills som har visat livet för tjejer från förorten på våra egna villkor. Jag vill att en tjej som kommer härifrån ska kunna se föreställningen och känna ”wow mitt liv är viktigt, jag får plats och jag representeras”, säger hon.
Arbetet med pjäsen har tagit ett år. Under den tiden har hon intervjuat tonårstjejer i Skärholmen och västerort om deras liv och bollat berättelserna med regissören Affe Ashkar, som låg bakom publiksuccén Snubben lättar på sitt hjärta.
– Alla historier bottnar någonstans i verkligheten, de här utmaningarna med pengar, rasismen, studier, trycket från familjen att behöva vara den duktiga flickan och den starka som bär upp familjen, säger Seluah Alsaati och fortsätter:
– Samtidig har jag sett ett enormt systerskap där man alltid backar varandra. Och en stolthet över att komma härifrån. Jag har också sett en enorm kreativitet, det är därför tjejerna i förställningen driver en podd.
Känner du igen tjejernas berättelser från din egen uppväxt?
– Till stor del, men samhällsklimatet har blivit hårdare. Det är en större fattigdom och fler familjer är utelämnade till sitt öde. När jag växte upp fanns samhället där på ett annat sätt i förorterna. Men jag ser också att tjejer i dag är starka och övertygade om att om något ska hända så måste de göra det själva.
Viktigt att tjejer får synas
Att tjejernas egna berättelser nu börjar synas och får ta plats på scenen tror Seluah Alsaati gör stor skillnad.
– Om jag får synas så finns jag. Det betyder också att jag kan spegla mitt eget liv i någon annans berättelse. Hittills har tjejerna fått spegla sig i killarnas berättelser men nu får de också ta plats.
När Mitt i träffar Seluah Alsaati och ensemblen har de precis provspelat för publik, ett gäng 15-åringar från Bredängsskolan och de är glada över ungdomarnas entusiasm och hur de kunde relatera till pjäsen.
– Det här har blivit bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig, säger Seluah Alsaati.