För några veckor sedan kom ett team från SVT och Världens barn på besök till butiken i Brottby.
– De var och hämtade pengarna. Sen ville de att jag skulle komma med in på någon intervju men det hade jag ingen lust med. Så två tjejer gjorde en liten film här. De satt och räknade ut hur mycket jag fått in sedan jag började. Det var 1,3 miljoner, säger Gunilla Holm.
De som lämnar in prylar till försäljning får frågan om de vill ha vinsten själva eller skänka den till Världens barn. De flesta väljer att skänka bort den.
Hemma i vinter
Tillsammans med det som hamnar i insamlingsbössan bredvid kassan har summan blivit högre för varje år.
I år landade den alltså på 170 000 kronor.
– Det är det mesta jag fått någon gång tidigare. Men jag har ju varit hemma hela vintern.
Vad är det finaste och dyraste du sålt?
– Nej men huvanemej det kan jag inte säga. Det är ju inga antikviteter, folk vet att det är vanliga loppisgrejer.
I vanliga fall stänger hon sin butik i början av oktober och åker ner till sin lägenhet på Mallorca för att övervintra. Coronan satte stopp för det förra året och hon kunde hålla loppisen öppen.
Rädd för smitta var hon aldrig.
– Nej, inte någon gång. Vaccinerad var jag inte förrän i våras. Men det var bara att kolla att det inte var för många inne och hålla dörren stängd. Folk höll reda på det där själva, de stod och väntade på att komma in. Inte hade jag något munskydd heller.
Hon har stående inbjudan till galan men tackar alltid nej.
– Det är ju en fredagskväll och i så fall måste man snabbt stänga här, sen skynda hem och byta om. Aldrig i livet. Men skriv ett stort tack till alla som bidragit.
Uthållig
Hon följer hellre programmet från sonens tv, i alla fall tills hennes eget namn kommer upp.
– Då går jag hem och sover, då är det inte kul längre.
Den tredje oktober slår hon igen för säsongen.
– Sen klarar jag inte att stå där längre. Det blir för kallt. Jag stod hela förra året men det gör jag inte om.
Om det blir någon vistelse på Mallorca är dock osäkert
– Jag får se. Jag har en son hemma och jag har sagt att jag stannar hemma tills han fått ordning på sin pacemaker.
Hur länge tror du att du håller på?
– Ja, tills jag dör. Sen blir det svårt vettu. Men jag räknar med att kunna hålla öppet nästa år också.