Samlingsplats. Det här huset från 1600-talet, Munkstugan, står fortfarande kvar ute på Skeviks gård och man vet att det användes av Skevikarna. Inne i huset kan man läsa om den märkliga sekten. Foto: Eva Tonström

Ny roman avslöjar Skevikarnas mystiska liv

På Skeviks gård finns än i dag spår av en mystisk sekt som levde ett fattigt liv helt tillägnat Gud. I en nysläppt roman väcks den utdöda sekten till liv.

  • Publicerad 17:57, 25 nov 2020

"Jag ser mig omkring. Skevik ligger vackert, bukten är djup och slänterna ned bevuxna med växter och blommor. Klipporna är gråa men det är en vacker grå färg som speglar sig i himlen.

– Här är finare än Johannis, mumlar jag och mor skrattar högt.”

Det är ett stycke ur boken ”Sparven” som släpptes nyligen. Den handlar om den religiösa sekten Skevikarna som levde sitt liv på Skeviks gård från 1746 till 1832, då sista personen lämnade gården. De var som mest cirka 100 personer och hade en rad märkliga ritualer och regler för sina medlemmar, berättar författaren Elisabeth Östnäs.

Begravdes på Johannes kyrkogård

Boken är en uppdiktad historia men bygger på verkliga händelser under den här tiden. Exempelvis fanns dödgrävaren, som fick uppdraget att gräva ned kropparna från de avlidna Skevikarna, på riktigt. Han lade dem i en gemensam grav på S:t Johannes kyrkogård i Stockholm, där de ligger än idag. Det sägs att de forslade dit sina döda på natten.  

– Det jag har gjort är att låta dödgrävaren ha en dotter och hon kallas i boken för Sparven. Det är ur hennes ögon hela historien utspelar sig. Hon är bokens huvudperson, säger Elisabeth.

Efter en rad händelser hamnar Sparven till slut ute hos sekten på Värmdö.

Levde torftigt

Skevikarna var starkt religiösa och extrema i sin tro, enligt Elisabeth, och mest ägnade de sig åt självförnekelse och bön.

– De tyckte inte att den protestantiska kyrkan gjorde Gud rättvisa, Skevikarna var ännu mer kristna helt enkelt. De ville känna Gud inom sig, det skulle inte komma via några präster. Det var lite som dåtidens Knutby, kan man säga.

Eftersom de inte visste hur man brukade jorden, så halvsvalt de mest hela tiden, berättar Elisabeth.

Fick inte ha sex

– De hade det extremt torftigt, det sägs att de bodde som djur. De fick heller inte ha sex så de dog ju ut ganska snabbt, säger hon.

Boken skildrar fattigdomen i Stockholm under 1700-talet och ungefär halva boken handlar om Skevikarna. En av stugorna från deras tid finns fortfarande kvar på Skeviks gård. Även Skeviks grotta där de ska ha samlats för att be till Gud.

Storstugan. "Jag tror att det var här inne de samlades, i det här rummet" säger Thomas Byström, vaktmästare på Skeviks gård och insatt i gårdens historia. Idag är det konferensrum. Foto: Eva Tonström

Författare Elisabeth Östnäs. Foto: Caroline Andersson

Historisk plats. På Skevikarnas tid fanns ingen sandstrand i Skeviken. Då gick vattenlinjen ända upp till klipporna nedanför gården, berättar vaktmästaren Thomas Byström. Foto: Eva Tonström