I slutet av 80-talet och början av 90-talet anordnade Fryshuset något som kallades för Tio sista – en tio dagar lång festival vid sommarlovets slut.
Det var tiden precis efter de omtalade Kungsträdgårdskravallerna, och man ville arrangera något roligt för ungdomar, samtidigt som man ville ge dem en plattform att uttrycka sig.
Hiphopen spreds under tiden i Sverige, och många hade börjat identifiera sig med subkulturen från andra sidan Atlanten. Fryshuset och Tio sista kom att bli en slags samlingsplats för det nya uttrycket.
– Ungdomar, framför allt från förorten, åkte in och festade, dansade, rappade, hade kul. Man kände igen sig i utanförskapet hiphopen uttryckte, man kände att man hade mycket gemensamt med förorten i New York. Jag minns en enorm glädje, det var en ny tid, början på något alldeles speciellt och nytt, säger Maud Nycander.
Hon arbetar som fotograf, och hade då fått uppdraget av Fryshuset att dokumentera det hela. Under åren tog hon tusentals bilder av ungdomarna, både på Fryshuset och i deras förorter.
– Jag var väldigt mycket i Järva, framför allt i Husby, berättar hon.
"En enorm betydelse"
Så gick åren. Festivalen lades ner och bilderna lades på hyllan. Men så hörde en av personerna från Husby som Maud fotat mycket, Soledad Alarcón, av sig, och frågade om Maud hade kvar några av fotografierna.
Det hade hon, och det blev upprinnelsen till dokumentären Älskade Husby, som visades på SVT 2020.
Och nu har de även blivit bok. "Hiphopens barn" blandar både bilder och texter, bland annat av Mattias Gebreab, som växte upp i Husby och har skrivit om hur det var på den tiden.
På bilderna syns, för att välja några, bland annat Ken Ring, Dogge Doggelito, Petter, Salla, Chepe, Feven och Rodde.
– Många av de som var där då skulle komma att bli Sveriges största hiphopartister. Men då var det var ingen som visste att det skulle bli en stor hiphopscen, det var en väldig subkultur och de var fortfarande okända. Med facit i hand fick mötesplatsen en enorm betydelse för hiphopkulturen, säger Maud Nycander.