Amel Gandar och Asaal Alzubaydi har båda gått naturprogrammet på Huddingegymnasiet. När vi träffar dem är det ett par veckor kvar till utspringet och de är fulla av förväntan och pirr inför allt som ligger framför dem.
– Det känns jättejättehärligt. Man har längtat efter det här så länge. Att få springa ut och fira, säger Amel Gandar
– Jag är så taggad. Att kunna säga att man är klar, det är en stor grej, säger Asaal Alzubaydi.
Det har varit en speciell gymnasietid. De hann gå en termin innan pandemin slog till. Sedan blev det distansstudier en stor del av tiden.
– Det påverkade mina betyg jättemycket. Jag behöver att läraren förklarar för mig framför mig. Det var inte lika roligt heller, man fick inte se sina vänner, säger Asaal Alzubaydi.
– Jag mådde inte lika bra när jag var hemma. Jag kände mig mer stressad, var mer begränsad och jag hade inte samma sociala relationer. Det kändes som att vi gick miste om ganska mycket, säger Amel Gandar.
Fest i flera dagar
Det tredje året har de varit tillbaka på skolan, vilket de är är väldigt glada över.
– Det är så skönt! Vi uppskattar mycket mer att vara i skolan nu, säger Asaal.
Dessutom har de kunnat ägna sig åt alla studentförberedelser. De är den första årskullen på flera år som får fira en alldeles vanlig student utan restriktioner. Och de ska fira i flera dagar.
– Vi vill att alla ska kunna komma och vi vill gå på andras skivor så vi sprider ut det, säger Amel.
– Vi har vänner som redan har gått ut. Vi har bjudit in dem att vara med på flaket så att de också får fira, både sin egen och vår student, säger Asaal.
Vill plugga vidare
Nu springer de ut i livet och de har redan klart för sig vad de vill göra.
– Det blir universitetet. Jag vill läsa till läkare. Jag har sökt in överallt i Sverige, men jag vill plugga utomlands. Jag vill prova något nytt, säger Amel.
Asaal vill också bli läkare.
– Jag får se om jag kommer in, annars läser jag upp mina betyg och jobbar. Jag vill inte flytta, jag gillar bekvämligheten att bo hos mina föräldrar.
De är inte oroliga för framtiden, men lite läskigt med allt det nya är det ändå.
– Det är så mycket ansvar, allt ligger på oss. Vi är vana vid att vakna, gå till skolan, följa ett schema, få gratis lunch. Allt kommer att förändras, säger Asaal.
– Men det känns roligt att börja något nytt. Att ta nästa steg, säger Amel.